Bra musik
Nu har jag påbörjat en ny spellista på Spotify. Den heter Bra musik och ska innehålla bra musik. Nu är det bara en bra musik där i men det kommer mer så småningom. Jag är av typen som väller in låtar som är gaaaanska bra eller äh-den-får-vara-med-även-om-jag-inte-gillar-den så det här är ny mark jag trampar på. Den lite mer mogna, tillbakahållna marken. Jag lägger endast och bara i bra musik i den här spellistan. Yes, I can!
System overload
Så f-r-u-k-ta-n-s-v-ä-r-t bra!
There - en schlageranalys
Jag har ju knappt skrivit om Melodifestivalen överhuvudtaget i år så jag tänker att det kanske är bäst att ta tag i det där. Jag är ju jag, och jag är ju Melodifestivalen.. Ehehe.
Så. Inspirerad av Smyglyssna på Elsa kommer jag nu att reflektera lite över låtarna som kommer att tävla här i stan på lördag. Here we go!
1. Linda Sundblad - Lucky you
En rätt mesig låt. Bra, ofarlig med fint budskap. Jag kommer definitivt att lyssna på den långt efter tävlingen. Den säger mig däremot inte så mycket, så jag vet inte vad jag ska säga. Men att bara sluta skriva nu skulle ju vara att dissa den och det vill jag inte - den är ju faktiskt bra!
2. Simon Forsberg - Tid att andas
Jag fattar att Mellot är en plats för smöriga och töntiga låtar och det brukar jag klara av. Men det här gör ont. Det är för smörigt och för töntigt. Det kommer säkerligen inte hindra mig från att gilla den i stunder av emotionellt lågtryck (depp mao). Jag har ju lärt mig att uppskatta förra årets bajslåt Hur kan jag tro på kärlek? och det är väl så det kommer bli med den här låten också. Jag kommer lära mig tycka om den och jag kommer att skämmas för det.
3. Sara Lumholdt - Enemy
Hon ser ut som en blandning mellan Lady Gaga och Titiyo! I ansiktet dårå.. Men ja. Låten är rätt klatshig. Jag har inte så mycket neggigt att säga. Den är sådär lagom attitydig vilket jag gillar. Bra, helt enkelt! Dock inte någon fullpoängare. Men fortfarande skriker hjärnan "A*Teens, A*Teens!". Och det är inte riktigt till hennes fördel.
4. The Playtones - The King
Jag har missuppfattat det här helt! Jag trodde att The Playtones var en grupp unga tuffa tjejer och inte ett gäng gubbar som kommer från Dansbandskampen. Tjejerna kommer tydligen nästa vecka. Men gubbarna då. Ja, jo. Om jag bara försöker ha ett öppet sinne så ser jag en charm i det hela. Det är lite avspänt, roligt och härligt. Och gulligt att sångaren inte hittar kameran han ska titta i :)
5. Shirley's Angels - I thought it was forever
Jag trodde att det skulle vara en rätt intetsägande ballad som skulle vara lika ofarlig som Shirleys tidigare låtar. Men... Nja. Den här har ändå en tuffhet i sig. Det dansas och enligt Shirley så är det "skönt att få vara kvinnlig" typ. What to say? De kom, de sjöng, de gick till andra chansen. Max.
6. Sebastian - No one else could
Hanna Fahl, min hjälte, tycker mycket om låten. Så jag trodde att jag också skulle göra det men den känns lite... Ja, den griper inte tag i mig riktigt. Men visst, den är bra. Den känns på något sätt rätt självklar. Inte så spännande, dock... För safe, liksom. Men killens ögon!? Hur intensiva är de inte?
7. Sara Varga - Spring för livet
Hon är så späd. Så tunn och ömtålig. Låten är enkel och mesig. Men jag älskar det. Jag tror att det har med ärligheten och det simpla att göra. Där står hon och sjunger om destruktiva relationer helt utan försvar. Hur kan man inte älska det?! Det är årets version av Innan alla ljusen brunnit ut som jag är ensam om i min bekantskapskrets om att tycka om. Eller älska är nog ett mer rätt ordval. Hon kommer definitivt inte att gå vidare men i min iPod kommer den att gå varm. Spring till mig, Sara! Jag kan ta hand om dig! Och din låt kommer i sin tur trösta mig many times!
8. Eric Saade - Popular
No comments. Alltså, det här är så maffigt och genomarbetat och analyserat så det finns inte plats för tvivlare - den här låten kommer gå till final. Jag skulle nästan tippa att den kommer att sjungas i Tyskland senare i vår också. Därmed inte sagt att jag tycker om låten. Den känns alldeles för säker och b-r-a för att säga något. Så blir det när man gör något som ska passa allt och alla, den tappar sin identitet och unikum. Men likt förbannat kommer den att vara överallt ett år framöver... Och de fjortonåringar som inte hoppade på Saade-tåget efter Manboy kommer hoppa på på lördag. För att sammanfatta: *suck*
Så. Inspirerad av Smyglyssna på Elsa kommer jag nu att reflektera lite över låtarna som kommer att tävla här i stan på lördag. Here we go!
1. Linda Sundblad - Lucky you
En rätt mesig låt. Bra, ofarlig med fint budskap. Jag kommer definitivt att lyssna på den långt efter tävlingen. Den säger mig däremot inte så mycket, så jag vet inte vad jag ska säga. Men att bara sluta skriva nu skulle ju vara att dissa den och det vill jag inte - den är ju faktiskt bra!
2. Simon Forsberg - Tid att andas
Jag fattar att Mellot är en plats för smöriga och töntiga låtar och det brukar jag klara av. Men det här gör ont. Det är för smörigt och för töntigt. Det kommer säkerligen inte hindra mig från att gilla den i stunder av emotionellt lågtryck (depp mao). Jag har ju lärt mig att uppskatta förra årets bajslåt Hur kan jag tro på kärlek? och det är väl så det kommer bli med den här låten också. Jag kommer lära mig tycka om den och jag kommer att skämmas för det.
3. Sara Lumholdt - Enemy
Hon ser ut som en blandning mellan Lady Gaga och Titiyo! I ansiktet dårå.. Men ja. Låten är rätt klatshig. Jag har inte så mycket neggigt att säga. Den är sådär lagom attitydig vilket jag gillar. Bra, helt enkelt! Dock inte någon fullpoängare. Men fortfarande skriker hjärnan "A*Teens, A*Teens!". Och det är inte riktigt till hennes fördel.
4. The Playtones - The King
Jag har missuppfattat det här helt! Jag trodde att The Playtones var en grupp unga tuffa tjejer och inte ett gäng gubbar som kommer från Dansbandskampen. Tjejerna kommer tydligen nästa vecka. Men gubbarna då. Ja, jo. Om jag bara försöker ha ett öppet sinne så ser jag en charm i det hela. Det är lite avspänt, roligt och härligt. Och gulligt att sångaren inte hittar kameran han ska titta i :)
5. Shirley's Angels - I thought it was forever
Jag trodde att det skulle vara en rätt intetsägande ballad som skulle vara lika ofarlig som Shirleys tidigare låtar. Men... Nja. Den här har ändå en tuffhet i sig. Det dansas och enligt Shirley så är det "skönt att få vara kvinnlig" typ. What to say? De kom, de sjöng, de gick till andra chansen. Max.
6. Sebastian - No one else could
Hanna Fahl, min hjälte, tycker mycket om låten. Så jag trodde att jag också skulle göra det men den känns lite... Ja, den griper inte tag i mig riktigt. Men visst, den är bra. Den känns på något sätt rätt självklar. Inte så spännande, dock... För safe, liksom. Men killens ögon!? Hur intensiva är de inte?
7. Sara Varga - Spring för livet
Hon är så späd. Så tunn och ömtålig. Låten är enkel och mesig. Men jag älskar det. Jag tror att det har med ärligheten och det simpla att göra. Där står hon och sjunger om destruktiva relationer helt utan försvar. Hur kan man inte älska det?! Det är årets version av Innan alla ljusen brunnit ut som jag är ensam om i min bekantskapskrets om att tycka om. Eller älska är nog ett mer rätt ordval. Hon kommer definitivt inte att gå vidare men i min iPod kommer den att gå varm. Spring till mig, Sara! Jag kan ta hand om dig! Och din låt kommer i sin tur trösta mig many times!
8. Eric Saade - Popular
No comments. Alltså, det här är så maffigt och genomarbetat och analyserat så det finns inte plats för tvivlare - den här låten kommer gå till final. Jag skulle nästan tippa att den kommer att sjungas i Tyskland senare i vår också. Därmed inte sagt att jag tycker om låten. Den känns alldeles för säker och b-r-a för att säga något. Så blir det när man gör något som ska passa allt och alla, den tappar sin identitet och unikum. Men likt förbannat kommer den att vara överallt ett år framöver... Och de fjortonåringar som inte hoppade på Saade-tåget efter Manboy kommer hoppa på på lördag. För att sammanfatta: *suck*
Rolling in the deep
Adele har släppt en ny skiva! Alexander är taggad till max! Däremot är han lite sur över att den inte finns på Spotify än... Han får helt enkelt nöja sig med den nya singeln så länge.
Så elektrisk
Jag är ren energi
Bara här under lampornas sken
Är jag fri
Igår befann jag mig någonstans mitt i skogen och såg Melodifestivalen med några kompisar och deras kompisar och deras kompisar. Typ. Det var himla trevligt! Pratade engelska halva kvällen med några "australienare" och insåg, once again, att man faktiskt kan mer än vad man tror.
Det kan vara att fokuset inte låg på tv:n hundra procent men jag gillade inte något av bidragen speciellt mycket. Den största besvikelsen var Sanna Nielsen. Jag var extremt peppad på henne men så kör hon tidernas kanske mest intetsägande låt!? Aja, det kanske blir bättre live :D
Men ändå... Imorse så gick jag in på SVT Play och lyssnade på Babsan och Anniela. Och jag gillar det ju! Babsan är så skamlös och precis likadan som man förväntar sig! Det är ju kul! Och Anniela... Jag tycker verkligen att det är en bra låt. Jag älskar hennes röst, att texten är på svenska känns fräscht och framträdandet är så snyggt i sin relativt avskalade scenografi. Den låten går på repeat nu!
Ooo, there ain't no other way
I'm beautiful in my way
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way
Don't hide yourself in regret
Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way
'Cause God makes no mistakes
I'm on the right track, baby
I was born this way
Don't hide yourself in regret
Just love yourself and you're set
I'm on the right track, baby
I was born this way
men jag saknar dig punkt
Long time, no see!
Jag vet inte vad jag ska skriva... Men bara för att döda tystnaden:
Mega-super-duper-jätte-höggravida UnderbaraClara har inte bloggat på masssssa dagar! Innebär detta att det kommit ett UnderbartBarn till världen? Pic or it didn't happen!
Jag lyssnar på Justin Bieber... Jag har nämligen gjort en kort men koncis spellista: skitmusikens skitmusik
Mega-super-duper-jätte-höggravida UnderbaraClara har inte bloggat på masssssa dagar! Innebär detta att det kommit ett UnderbartBarn till världen? Pic or it didn't happen!
Jag lyssnar på Justin Bieber... Jag har nämligen gjort en kort men koncis spellista: skitmusikens skitmusik
Endlessly
Jag är inte så mycket för att köpa skivor längre. Jag klarar mig bra med Spotify och att köpa någon enstaka låt på iTunes då och då. Men Duffy's nya skiva är så pass bra och fin att jag överväger att köpa den i fysiskt format. Hela den aura eller hur vad man ska kalla det som skivan har är så vacker. Omslaget är är så fint, musiken är så fin. Hon är så fin. Åh, det är tur att jag såg på det där Skavlanavsnittet när hon var där och pratade och sjöng.
Nej, livet är så bra nu. Allt känns så bra. Så fint! Jag är lycklig.
Duffy – Endlessly
Nej, livet är så bra nu. Allt känns så bra. Så fint! Jag är lycklig.
Duffy – Endlessly
P!nk
Ja, nu var det dags igen. Min musiksmak går liksom i cykler och nu så har jag börjat lyssna på P!nk igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det - det är liksom inte riktigt "accepterad" musik. Men även jag kan sjunga med i den kören, P!nk-låtar har ju en slags jag-är-en-liten-tonåring-och-det-är-så-synd-om-mig-stämpel. Och visst kan det vara jättesynd om P!nkfan, men... det blir lite... Jag vet inte. Det känns lite tonårigt. Och jag är inget stort fan av tonåringar (gissa vem som fyllde tjugo för några månader sedan :P)
En del låtar har inte den där stämpeln, vissa är överstämplade. F**ckin' Perfect är överfull. Men jag älskar det. You hear me? Jag. Älskar. Det.
P!nk – F**kin' Perfect - Explicit Version
Har ni tid över (som jag, hehe) så kan ju ta er en sväng ut på Youtube och kolla in videon! Den är rätt chockerande.
En del låtar har inte den där stämpeln, vissa är överstämplade. F**ckin' Perfect är överfull. Men jag älskar det. You hear me? Jag. Älskar. Det.
P!nk – F**kin' Perfect - Explicit Version
Har ni tid över (som jag, hehe) så kan ju ta er en sväng ut på Youtube och kolla in videon! Den är rätt chockerande.
:O
Ehm? Hur har jag kunnat missa den här låten? Den kändes bekant så den har med väldigt stor sannolikhet flugit förbi tidigare men... Ja. Det var det jag skulle säga. Den här låten är STOR. Lyssna, njut or die.
Israel Kamakawiwo'ole – Over The Rainbow / What A Wonderful World - Medley
Israel Kamakawiwo'ole – Over The Rainbow / What A Wonderful World - Medley
Stand up, stand up, stand up, stand up for you!
Jag har varit så väldans sugen på att klä upp mig lite. Inte Oscarsgaligt utan lite mer vardag +++. Därav outfiten. Jag har inte blivit moderat om det är nån som trodde det.
Däremot har jag börjat lyssna lite mer på Salem. Han är ju bra den killen!
Salem Al Fakir – Twelve Fingers
Om ett år eller två kommer det här va över
Det blev en sådan dag...
Den här låten har följt med mig rätt regelbundet sedan den var med i ESC 2009. Vilken kvinna, vilka känslor, vilken text! Texten nedanför är en översättning av slutet av låten. Hur fint är det inte?! Speciellt med hennes röst till... Åh, franska kvinnor!
So I still look into the blue of your eyes
So your two hands still get lost in my hair
I will make everything bigger and if it’s too much or too little
I would be wrong all the time, if that’s what you want
I do want to give everything, if only you believe in it
My heart does want to bleed, if only you see it
Until being nothing more but the shadow of your nights
Until being nothing more but a shadow that follows you
And if it had to be done
Annika Norlin <3
Det här är lycka!
I efterdyningarna
P3 Guld. Så avspänt, så bra. Kitty. Så härlig, så bra! Älskar hennes tofukläning och snippoutfit. Robyn. Behöver jag säga något? Ni fattar ju att hon var fantastisk. Igen.
Men så sitter jag nu och lyssnar på massa ny och inte så ny musik. Går igenom massa spellistor från Digster.
Det här får mig att:
Bruno Mars. Världens finaste kille? Han vill ju inte ändra någonting alls på den han är kär i. Han vill ju ha människan Just the way som människan är. Varken tandblekning eller silikontuttar. Svärmorsdröm nummer 1!? *kaskadspyr*
Men så sitter jag nu och lyssnar på massa ny och inte så ny musik. Går igenom massa spellistor från Digster.
Det här får mig att:
Bruno Mars. Världens finaste kille? Han vill ju inte ändra någonting alls på den han är kär i. Han vill ju ha människan Just the way som människan är. Varken tandblekning eller silikontuttar. Svärmorsdröm nummer 1!? *kaskadspyr*
Soundtrack of my life?
*Lycklig suck*
Min kärlek till Melody Gardot sträcker sig rätt långt bak i tiden. Det var kärlek vid första ögonkastet (öronkastet?). Ni vet, det bara klickade.
Det var hennes andra och senaste album som jag hörde då. När jag sedan skulle lyssna in debutskivan så klickade ingenting. Titelspåret kanske, men inte mer. Något år senare, för någon månad sen så satte jag mig ner och gav det en andra chans. Nu klickade det värre än morsemaskinen när Titanic sjönk.
De senaste dagarna har kärleken specifierats litegrann. Kärleken stavas nu Melody Gardot – Some Lessons.
En av de saker som gör Melody så fin är hennes bakgrund. Ni vet säkert redan det här men för den oinsatte: när Melody var nitton år så var hon med om en svår olycka. Hon blev påkörd av en bil och skadades väldigt allvarligt. För att göra en lång historia kort så spenderade hon sin återhämtning med musikterapi och skrev massa låtar, något hon inte gjort tidigare. Skivan är med andra ord resultatet av musikterapin. Väldigt fint ju!
I Some lessons så sjunger hon om olyckan och livet. Det. Är. Så. Fint. Hör ni det? Så. Fint.
"Well why do the hands of time
So easily unwind
Some lessons we learn the hard way
Some lessons don't come easy
That's the price we have to pay"
Det är nästan allas vår skyldighet att lyssna på den och att ta vara på livet. Så nu tar vi allesammans och sätter på Melody Gardot – Some Lessons.
Det var hennes andra och senaste album som jag hörde då. När jag sedan skulle lyssna in debutskivan så klickade ingenting. Titelspåret kanske, men inte mer. Något år senare, för någon månad sen så satte jag mig ner och gav det en andra chans. Nu klickade det värre än morsemaskinen när Titanic sjönk.
De senaste dagarna har kärleken specifierats litegrann. Kärleken stavas nu Melody Gardot – Some Lessons.
En av de saker som gör Melody så fin är hennes bakgrund. Ni vet säkert redan det här men för den oinsatte: när Melody var nitton år så var hon med om en svår olycka. Hon blev påkörd av en bil och skadades väldigt allvarligt. För att göra en lång historia kort så spenderade hon sin återhämtning med musikterapi och skrev massa låtar, något hon inte gjort tidigare. Skivan är med andra ord resultatet av musikterapin. Väldigt fint ju!
I Some lessons så sjunger hon om olyckan och livet. Det. Är. Så. Fint. Hör ni det? Så. Fint.
"Well why do the hands of time
So easily unwind
Some lessons we learn the hard way
Some lessons don't come easy
That's the price we have to pay"
Det är nästan allas vår skyldighet att lyssna på den och att ta vara på livet. Så nu tar vi allesammans och sätter på Melody Gardot – Some Lessons.
But me and the feet have some years to reclaim
Jag har blivit tipsad om lite musik som är mer... vuxen. Typ. Jag har ju genom alla tider varit känd för att ha kass musiksmak (aka Melodifestivalen). Men nu ni! Nu är det Sia som gäller!
Typ de här låtarna:
Sia – Little Black Sandals
Sia – Breathe Me
Sia – Breathe Me (Liveversion)
Det är kärlek!
