bojestig

Sitter här, ensam hemma. Väntar på att klockan ska bli halv sju så Lina kan hämta mig. We're going to LHC-match ju. Sen blir det en stunds jobba där och efter allt LHC-tjosan ska jag till stan och partaja med klassen. Jag är taggad! Jag kanske skulle proa att gå hem då, istället för att cykla... Jag åker ju liksom direkt från Cloetta. Hmm, så får det nog bli. Om jag inte åker hem innan och gör mig snyggare... Hmm, svårt val. Eller så skiter vi i matchen. Fast jobbet... Vilka problem jag har.

Klockan är elva elva! Upp med fötterna!

om 35 minuter ska jag vara nere på stan. Och här sitter jag i morgonrock och njuter av Bög Mamma Kines, Domeniciers nya låt (http://www.youtube.com/watch?v=uUAWs-SZFtw). Låter det lite som att jag har tappat verklighetsuppfattningen? Lite, kanske, men den är ju så himla härlig! Älskar det här att det är så synd om alla. Lite ofarlig självömkan - that's my thing!

Nej, nu får jag hasa mig bort härifrån, jag måste ju göra mig i ordning! Bowling ftw! Ikväll ska jag jobba på LHC-match! Spännande!

Harry Potter, Finding Neverlandsoundtracket, vetskapen att jag ikväll kommer att få avnjuta en chailatte och en mysig bio. Livet är fint!

Det skulle bli lite mer snö idag. Ca 1 dm nysnö. Men ingen har nämnt en helvetesstorm full med hagel!? Det kändes som att bli bombad med klusterbomber! Jag fattar varför folk åker buss när det snöar. Jag fattar dock inte varför inte jag gör det.

Nä, nu ska jag ta och reda ut om det blir bio ikväll eller om det bara blir fika. Och hoppas av hela hjärtat att Gud griper in i detta väderkaos så att jag överlever trippen ner till stan och tillbaka.

Igår såg jag en riktig klassiker, Les Misérables. Och ungefär lika mycket som den är klassisk blev ajg besviken. Filmen i sig, typ manus, regi och sådant, var det inget fel på. Musik, kostymer, miljö och allting var helt okej. Men skådisarna. Uschaan. Man kan säga så här att jag insåg att skådisarna har en ganska stor inverkan på filmen. De här skådisarna var rent ut sagt riktigt värdelösa. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var hela tiden som att de fick manuset för första gången och läste det rakt upp och ner. Riktigt dåligt. Förutom the bad guy, John Malkovich, han var till och med bra ibland! Så se inte den här versionen i alla fall, det var inte ens några låtar med - jag som hela tiden väntade på I dreamed a dream.



Nej, de där tre timmarna vill jag gärna ha tillbaka. Usch, så besviken jag är!

Jag har fått lite klagomål om min klagighet de senaste dagarna (nåt jag kan tycka är på sin plats, men nej. Jag ska inte klaga mer). Så jag tänkte följa Aussie-Lovisas råd och skriva ett "hyllningsinlägg till livet" som hon det så fint uttrycker det. Men inte nu. Kanske ikväll, efter yogapasset. Då brukar man ju blir sådär avslappnat nöjd med allt som livet ger.

Så håll uppsikt! It's on my to-do-list!

Det är en sådan galen känsla att titta ner i väskan, se alla böcker som livet kretsat kring de senaste dagarna och samtidigt inse att jag inte behöver läsa dem ever again. Men plötsligt isar det till i magen. Tänk om jag blir underkänd? Herregud, rysaren är inte över förrän om ca två veckor då tentorna är rättade. Ska jag leva med isig mage hela två veckor framåt?

Imorgon. Söndag. Jag sade visst att jag skulle kunna göra draman på Löfteslandet (typ söndagsskola fast med coolare namn) så imorgon smäller det. Två draman ska det bli. I ett kan jag läsa manuset rakt upp och ner men ett ska jag kunna utantill. Och jag har inte börjat. Klockan är nu 23.33 och vi ska samlas 09.30. Då ska jag kunna det. U.T.A.N.T.I.L.L.

Är livet bara stress?
Nej, inte om man har mage att säga nej till saker och ting.
Med andra ord, ja.

Ridå.

Jag överlevde. Det såg mörkt ut ett tag men jag överlevde. Jag överlevde. Ofattbart.

Tentan var lite sådär halvsvår. Nästan bebislätt jämfört med mina förväntningar men när jag tänker så blir jag rädd och tänker att nee, det är kört ändå. Men vad gör det om hundra år? Vi kör lite på den stilen, skit i't så ordnar det sig säkert!

När jag var klar med tentan, efter tre timmar och femton minuter, gick jag ut till cykeln, kolsvart ute, låser upp, sätter på iPoden, tar på mig vantarna och åker iväg mot ljuset. Jag satte på The young and the hopeless med Good Charlotte och är så hääär nära att börja gråta. Bokstavligt talat. Det var en frihetskänsla av sällan skådat slag. Jag sprack och allt som var mörkt blev ljust. Jag har klarat det. Det är över.

Det är över!

Tittar på gamla avsnitt när Katrin är på Vakna med the Voice. Och kommer till ett avsnitt där hon bara sådär spottar ur sig stället man ska hänga på om man ska jaga kändisar i Stockholm, frisören Bobbys salong på Drottninggatan! MEN VARFÖR SÄGER HON DET FÖRST NU?! (okej, det var ett avsnitt från september, men who cares liksom)

Usch, nu blev jag på ett lite dåligt humör. Dessutom har jag tokfastnat vid datorn, kommer inte härifrån. Jag som har så mycket jag måste göra idag. Usch.

Det är vad jag varit. Riktigt duktig! Jag har inte pluggat, men jag har gjort andra mycket viktiga saker. Jag är duktig! Livet kretsar inte kring ett fånigt prov.

Jag vet vad som händer i framtiden!

Nu så fortsätter jag plugga, i april eller när det nu är så åker jag till Moldavien med kyrkan nån vecka och kollar/pillar på barn (det är inte riktigt klart än), sedan fortsätter plugget. Till sommaren är kursen färdigläst och jag får förhoppningsvis ett sommarjobb på nån camping :) Efter campingen så är jag rik och har definitivt råd att åka till Afrika och arbeta som volontär i tre månader. Sedan så är det kanske ett nytt år (beror på när jag åker to Africa) och då jobbar jag litegranna för att få ihop ännu mer pengar. Sommaren som kommer sen (2011) tar Madelene studenten och då har vi planerat in en resa till New York (OH, YES!!). 

Efter det är kalendern tom. Men gud, vad skönt det är att ha en plan!

Under middagen sitter jag och funderar på vad det går för kul på tv. Kommer fram till att allt suger. Vad ska jag göra istället? Jag kan ju inte plugga hela kvällen! O, nej! Kollar friskis-schemat. Inget pass som passar. Hmm, vad ska jag göra nu då? Å, jag vet! Jag kan ju se på film!

Försvinner bort i en facebook-dimma med Lars Winnerbäck i öronen... Varför går det jämt så bra att plugga?

Igår kväll satt jag och Madelene med våra datorer i vardagsrummet och pluggade/skrev cv. Kändes väldigt snoffsigt och fint. Det reducerade även min tentaångest. Jo, jag ska klara av det här!

På tv-fronten har jag fått upp ögonen för Teatersupén, SVT1 21.00. Går nog på tisdagar... Såg även Sissela Kyles program om dödssynderna. Väldigt roligt! Den människan är duktig!

Idag kära vänner börjar 2010. Jag ska köpa en almanacka.

Ps. Jag glömde ändra rubriken på förra inlägget. Jag skrev det iaf igår kväll. Så slipper ni ligga vakna i natt och fundera på't.

Nu sitter jag här igen och tentapluggar. Och undrar. Varför. Kan. Jag. Inte. Börja. Plugga. Lite. Tidigare? Nu är det helt klart för mig att det finns en tanke med att börja läsa kurslitteraturen när man börjar med kursen. Men alla dessa tankar och övertygelser försvinner när man väl gjort en tenta och en ny delkurs väntar. Har man precis börjat en delkurs känns det som att man har så mycket tid på sig att plugga att man inte behöver börja plugga nu, det kan man göra senare. Men nu fattar jag. För att förstå föreläsningarna bättre borde man läsa kapitlen i litteraturen. Istället för att sitta på föreläsningarna och inte fatta ett skit och halvsova. Läsa kurslitteratur tidigt = förstå mycket mer! Om jag bara kunde påminna mig själv om det mer än bara några dagar innan tentan.

Men jag säger som Rowan Atkinson i Rat Race, ”…bött amm lörrning!”

OCH NÄR LIVET SUGER SOM MEST SÅ KOMMER JAG PÅ DET!! DET ÄR JU CTRL OCH RETUR MAN SKA TRYCKA PÅ!


HEJ

HEJ

HEJ


HEJ

Nu orkar jag inte med det här mer.

Och förlåt för alla pytteinlägg.

Är det så enkelt att Macarna är så bra att det räcker med att trycka på vanliga retur utan någon annan knapp? Vi testar: (nu trycker jag endast på retur)

MEN FAIL! HUR SJUTTON GÖR JAG?

Jag har inte riktigt kommit underfund med hur man gör mellanrum mellan raderna med min lilla Mac. Så här kommer ett experiment: (nu klickar jag på shift och retur två gånger)

... av hur läget är. Jag var ju borta i helgen och när jag kom hem igen så skulle jag jobba och sedan fikade jag med the-gang-from-folkunga. Efter det var det dags för brasset och när jag kom hem blev jag bortkörd från datorn av pappa som skulle göra nåt viktigt. Men nu är jag här. Äntligen, tänker ni kanske?

Igår dårå. Jobb. Jag jobbar som anonym konsument, vilket betyder att jag går och spelar på oddset och kollar om butikerna tar leg. Skitnervigt första gången. Sedan blev det bättre. Jag var tydligen "så himla trevlig" enligt Lina. Det tackar jag för! Jag tackar även för mina 1197 spänn eller vad det var...

Jag överlevde. Det var visst ett gruppsamtal med alla anställda (DET LÅTER FÖR VUXET!!) och hon som pratade stängde av talfunktionen på alla, så det var bara att sitta och lyssna. That's how we like it!

Imorse gick jag, hör och häpna, upp ungefär när klockan ringde! Gick ner och åt frukost, gjorde mig i ordning och cyklade iväg till Friskisgymmet. Det blev ungefär som jag hoppades, inte för många spännisar utan ett gäng pensionärer, några mammor och några snälla ungdomar (de såg snälla ut iaf). Då vågar jag använda grejerna lite närmre fria-vikter-delen, det vågar jag inte riktigt när det är massa spännisar som går lös på bänkar, stångar och vikter.

VA? Gillar han inte bergsklättring?

Det fanns ingen bra bild på Google, så jag kopierade deras header på hemsidan. MEN DEN FICK JU INTE PLATS!? Så man ser inte Henrik Torehammar och alla andra filurer, så nu kommer här en fin bild på HELA headern. ENJOY! För det gör jag! Järnet!

Jag har ju funderat lite på när Brunchrapporten börjar för säsongen och slog sak i saken (jag har undrat det här länge, säger man så? Det låter ju inte klokt!?) Och det visar sig att de har kört hela veckan! Dessutom har de fått utökade sändningstider så nu kör de varje dag, typ! OMG! Hur ska jag hinna lyssna på allt det här?
Iaf. Dem sänder. Jag lyssnar. Jag lever!



PS. Jag har ju fått några frågor rörande jobbet (okej, en) men jag vet inte hur mycket jag får säga? Men herregud, va uppblåst jag låter. Men jag skriver om det i början av nästa vecka! Det är bara ett någon-veckas-jobb... DS.

Ny dag, nya möjligheter. Idag ska jag verkligen försöka fatta föreläsningen. Hermeneutik, mm, det kan nog va nåt! det är ju trots allt sita föreläsningen för veckan, sedan väntar det lite JOBB! Yes, ni läste rätt! JAg har ett jobb! Typ två dagar, men vadå, CV:t utökas iaf... 

För några dagar sedan kom Jenny hit och så såg vi på Phantom of the Opera eftersom hon inte hade sett den tidigare. Och återigen, ATTANS vilken bra film! Vilken musik! Så bara för att det är onsdag ska ni få en länk till min favoritlåt i filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=Dp4UqGxOeHk

ENJOY!

Seriöst. Afrika? Afrika! Jag vet, det är crazy och allt, men jag är i åldern då man ska göra craziga saker! Vem bryr sig om att jag är pank när jag kommer tillbaka? Jag har väl för sjutton ett helt liv (minus typ tjugo år dårå) att leva svensson-liv! Nu sitter jag dessutom och lyssnar på Blood Diamond soundtracket (James Newton Howard – London) och AFRIKA KALLAR PÅ MIG!

En dag som alla andra dagar. Så kul har jag det :)

Men det är iaf tisdag vilket brukar göra mig glad. Eller jag är inte inte glad :P Synd bara att det varken är Ugly Betty, Desperate Housewives eller Christine... Men jag klarar mig med So you think you can dance.

Klockan är 18.21. Motviljan börjar bulta och påminner mig om att det skulle vara så skönt att bara vara hemma och inte göra ett dugg. Brasset är en gäng som gott klarar sig utan mig. Dessutom är det ju svinkallt ute. Varför skulle du ägna mer än två timmar med att spela ett illaluktande instrument?

Klockan är 18.52. Herregud, jag måste verkligen gå ifrån datorn nu, jag kommer ju sent! I nästa andetag är motviljan där. Du borde vara hemma istället, Alexander! Tänk på allt du kan göra istället!

Klockan är 19.07. Vad jag älskar Brasset! Musiken gör mig så lugn. Jag glömmer allt vad Afrika och pengar heter. Allt kommer att ordna sig!

Klockan är 20.03. Vilka härliga människor som är med i Brasset! Vad trevligt vi har tillsammans!

Klockan är 21.02. Jag drar en djup suck. Tänk att nästa vecka är det Brass igen. Å, vad jag längtar!

Så var livet igång igen. Känns det bra? Känns det jobbigt? Jag vet inte riktigt. Återigen är allt präglat av en seg ambivalens inför alltihop.

Japp, idag har jag lärt mig att en pizzadeg som ska ha en halv dl olivolja ska ha just en halv dl och inte tre dl! Man kan tycka att det både är självklart och logiskt men... Mm, allt blir inte som man tänkt sig. Jag tänkte mig en fin och god pizzadeg men fick en grön hudkräm. Ridå.

Här sitter jag och förfryser. Det är helt galet va kallt man kan ha det inomhus!

Sitter på bussen hem. Är framme om typ en och en halv timme. Vilken dag vi haft! Det gick lite sådär med kändisspaningen, dock. Vi såg några odefinierbara kändisar, typ folk man är säker på är mer än bara "vanliga" människor... Jag såg en "känd" journalist som jag inte kan namn eller arbetsplats på men oj, vad jag kände igen henne! Ska tillägga att det var inne på Sturegallerian, typ finaste/snobbigaste stället ever. Det var väl egentligen bara en kändis som vi såg som var värd namnet, en viss Börje Salming... :-) Bion var iaf bra, kul med 3d! Man blir lite arg (läs: väldigt förbannad) på USA bara, men det brukar jag ju bli så det var ju inget nytt. Nyss läste jag ut Den förlorade symbolen också! Mycket mycket bra bok! Läs! Den var lite "religion kicks ass", till skillnad från Da Vinci-koden och Änglar och demoner... Boken handlade om frimurarna och en av sakerna med Dan Brown som är så bra är att man blir så allmänbildad! Ask me anything om frimurarna och jag kan det! Typ, iaf :) För att sammanfatta dagen: sjukt kul och väldigt himla kallt! Och överraskande många ryssar... :P

Herregud, bussen till stockholm går om mindre än fem timmar och så sitter jag och läser (och bloggar) istället för att sova?! Jag kommer alltså få cirka tre timmars sömn. Det här blir kalas!

Dagens i-landsproblem: när jag sover för länge får jag alltid en sjukt ihållande huvudvärk som inte ens alla panodil i hela världen kan råda bot på... Så nu ligger jag här i sängen och undrar: varför lär jag mig aldrig?! Men jag kan ju iaf glädja mig åt att jag ska fika med en styck norrköpingstjej idag!