bojestig

Gissa vad jag gör! Yepp, ligger i sängen med datorn istället för att gå upp och göra något med dagen. Jag blir så trött på mig själv! Kom igen, gubbstrutt, vad vill du komma ihåg från London? All kvalitetstid med Mr MacBook Pro?

Eller så kanske vi behöver lite tid att smälta allt och andas. Jag har inte bråttom någonstans, jag börjar om cirka fem timmar. HEJ DATORN! :)

Att gå från blogg.se till Wordpress är lite som att gå från PC till Mac. Man fattar inte varför man har slösat bort så mycket av ens liv! Och bli inte förfärade nu, jag överger inte blogg.se än och jag kommer definitivt tvinga er att läsa bloggen på Wordpress. Men adressen dit väntar vi lite med. Jag måste få lite tid att andas och pilla med den först.

Tanken är att det inte bara kommer vara en ny blogg utan även en ny Alexander. Eller ny och ny, det är Alexander och inte "Alexander" som skriver. Och kära vänner, det är en skillnad mellan dessa människor. Inte överdrivet stor, verkligen inte, men ibland är ärligheten skrämmande.

Så, that's all. I'll let you know when the show starts.

(Den som kommer på var citatet i rubriken kommer från älskar jag för evigt.)

Har mått bättre.

Sinéad O'Connor – Nothing Compares 2 U

Igår hade jag en tuff dag. Had a good cry coming, som min kära Christine skulle sagt. Träligt att jag skulle hämta ena barnet från skolan tio minuter efter. Tog ett djupt andetag och intalade mig att det skulle bli en bra dag. Blev helt okej, tio-åringen får mig ofta på bra humör. Iaf första minutrarna när han fortfarande tycker att det är kul att se mig. Sedan kan det spåra ur lite. Men det funkade. Gjorde den brittiska motsvarigheten till fiskpinnar, potatismos och ångkokt broccoli och cauliflower (den ni, det är ett ord ni inte hört innan va? *stolt som tuppen*). Efter maten var klockan äntligen sju och jag tog mig en promenad på närmare en och en halv timme längs en å som ligger i närheten. Började deppigt, lugnade ner sig och slutade nästan glatt.

Tänkte lite på hur enormt svårt det är att vara sig själv. På riktigt sig själv och inte en version av sig själv. Jag vet inte hur många Alexanderar jag har på lager. Men jag jobbar på att bara vara Alexander. I sin renaste form. Tyvärr har jag en omvärld som har sitt att säga till och det är svårt att hålla för öronen och ge dem fingret. Jag har ju bara två händer.

Kudden är blöt. Ögonen svullna. Jag är så lycklig över livet. Jag är så lyckligt lottad. Jag är så full av saknad och längtan. Går sönder.

Bara tanken på att du vandrar på den här jorden är så överväldigande. Jag vill så väldigt gärna att du ska vara glad. Jag vill så gärna vara hos dig. Vad vore jag utan dina andetag? Hur ska du någonsin kunna förstå allting jag känner?

Carolina Wallin Pérez – Utan dina andetag

Så lite ork, dock. Så vi kör en kortkortkort snabbgenomgång:

1. Skulle ta mig hem från London inatt. Provade bussarna. Jag fattar ingenting ungefär och hoppar på och av som en tok, väntar aslänge i ett mer eller mindre obehagligt fylleslag (en kille kom fram till mig, började skrika och vifta till sina kompisar att jag fyllde år (eh?) och sjöng lite för mig. Arga flickvänner som skäller ut pojkvänner tjugo centimeter från my face. Typ den stilen.). Tog kanske lite längre tid än nödvändigt men till slut, efter oro, hat, rädsla, tröttttthet och nej, nu pallar jag inte mer, så kom jag hem till min säng.

2. Tre timmar senare ringer klockan och pigg som jag var (!) gick jag lydigt upp. Ett tag senare när jag sitter i Hillsong (crazy church) kommer tröttheten. Och galna frikyrkomänniskor som bara måste skrikbe i micken, trumma och spela synt heeeela tiden och en pastor som pratar way to much.

3. Kyrkan avklarad, Starbucks intagen. Sara Tödt är bäst. Enough said.

4. Åker massa olika tunnelbanor hem efter att ha följt Sara ääändå till hennes jobb som ligger nånstans i bortersta London. Vad gör man inte för att suga ut det bästa ur livet?

5. Äter upp chokladen, chipsen och de nyinköpta jordnötterna. Överväger att ta en sväng till Tesco. Hjärtat skriker JAAAAAA! Hjärnan skriker *eko*. Kanske borde jag satsa på annat än billiga skitsaker? Men den tanken är ju inte direkt sällsynt in the world of Alexander.

Missförstå mig inte, man kan vara asbra, charmig och fantastisk även om man är lite dum i huvudet! Apparently..

Jag har nu spelat in en fyra minuters lång film där jag svamlar om mina nya jeans och känslorna kring dessa, vem jag är, att jag ska släcka lampor i rum jag inte är i, allting som jag köpt på Tesco idag och lite om Rainforest Alliance. Allt till tonerna av Rihannas S&M. Dansade (tydligen) lite balett i filmen också. Men nu är den raderad och glömd för all framtid. Bäst så.

Ni får bilder istället:


Mina nya jeans som är tajta men inte för tajta. Snygga liksom. Se så fint jag har ställt upp mina senaste kap från Tesco också... För er gör jag det tusen gånger om.


En jordgubbs- och banansmoothie. Jag är inte bara onyttig!


En till mjölkchoklad. Jag köpte samma igår och åt upp resterna i morse (läs: vid lunchtid ungefär) Den kostar cirkus tio spänn.


En påse chips. Nej, jag har inte fått nog. Dessutom kostade de bara 99 p. Cirkus en tia med andra ord. Alexander slog till! (Och funderar på att skita i planerna för kvällen/natten och sitta hemma och svulla och titta på gamla Christine-avsnitt. Jag saknar Christine!)

...och det är fortfarande lika roligt att scrolla ner till inlägget och läsa när jag spyr galla på en som menar att dricka kaffe ur en termos är ett sätt att rädda jorden. Inlägget innan så sitter jag med massa/för mycket chips i knät och är så väldigt nöjd över hur billigt det var.

Jag skäms nästan. Nej, det gör jag inte. Jag skrattar mig själv i anskitet - det är ju roligt!

Inser nu att när klippet i förra inlägget är slut så kommer det fram en liten länk till en annan film som jag medvetet inte lagt upp här. Men... Aja, det är väl bara att förkovra sig i den också. Mi casa (klipp) es su casa (klipp). Och despite mitt MVG i Spanska, steg 1 så är jag inte säker på stavningen. Just so you know..

Eftersom Youtube suger så har jag gått med i Vimeo. Mycket bättre. Filmerna alltså, innehållet är likadant som innan. Men vi överlever, jag lovar!

Förra helgen levde jag på chips. Den här helgen kommer jag med stor sannolikhet att leva på jordnötter och mjölkchoklad. Och vatten (pjuh, säger samvetet).



Nu kanske ni suckar och skakar trött på era huvuden. "Vad gör han?!" tänker ni ju - jag vet det. Men då ställer jag frågan till er - vad ska jag göra när jag ser stora Rainforest Alliance-märkta mjölkchokladkakor för en tia och jordnötspåsar för tre (!) kronor?!?! VAD SKA JAG GÖRA DÅ? Det vore ju ett brott att inte svulla då! Man får passa på medan man är ung och oskadad! Och vem vet, imorgon kanske vi dör! Jag kommer då inte ångra att jag spenderade livets slutskede med att äta choklad istället för linfrön. You heard me!

Ridå.

Dagens humör: Oj, jag vet inte. Lite orolig tror jag.
Dagens mående: Rätt okej. Känner mig lite svulla för mycket-bakis och miniontihuvudet. En dusch och jag mår bra!
Dagens borde: Klippa mig och fylla på pengar på mobilen (hur göööör man?!) 
Dagens frisyr: Á la morgon

Dagens smink: Skulle kanske behöva det ja.
Dagens klädsel: Ehm.. täcke?
Dagens favoritlåt: Det får nog ändå bli fröken Norlin. Så bra!
Dagens hatlåt: Orkar inte hata såhär tidigt på dagen.

Dagens planer: Ha på mig mina nya jeans. You heard me, dagen är rätt öppen. (Jag kommer nog varken klippa mig eller fylla på pengar på mobilen)
Dagens vill ha: Jag är så väldigt sugen på pannkakor!
Dagens längtan: Åh.. ja, jag längtar och saknar. 
Dagens beroende: Datorn? Jag hatar det, jag trodde jag slog mig fri från dessa bojor?! Tydligen inte.
Dagens tråkigaste: Att gå upp. Jag stannar i sängen ett tag till. Även om familjen är ute och är familjig och leker med hunden i nån park. *blir bitter*

1. Jag överlevde tonfisken. Väl? Jag borde väl känna något nu om jag är på väg mot döden? Borde jag rent av känna mig stolt?

2. På radion när de säger "here's the traffic" så pratar man om tunnelbanan och inte motorvägar. När de sedan berättar om alla linjer som är stängda eller försenade får man panik. Även om man bara står och diskar lite i köket och inte alls ska ut och åka. För man vet att det en dag kan drabba en själv. Usch, jag blir lite skakig bara jag tänker på det. Inställda tunnelbanor - hua!

3. Musik. Vilken himla bra grej. (Angående Bra musik-spellistan: jag vet inte om jag vågar dela med mig av den. Hur bra musik innehåller den egentligen? Och hur mycket har jag missat? Ni förstår.. det är bara inte rättvist mot all annan musik.)

4. Vädret här är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t! Och då menar jag verkligen f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t!

5. Jag är för trött för att gå till Tesco och köpa choklad. Det säger en hel del om den här kvällen. Jag är på gränsen till livet-på-andra-sidan. Är det kanske tonfisken trots allt?

6. Jag tar lite farväl av mitt hår. Jag ska/måste/vågar inte/vill/ till en frisör snarast. Fattar ni hur billigt det är att klippa sig förresten? I söndags såg jag ett ställe där det bara kostade £6. Typ 60 spänn med andra ord. OMG!

7. Jag har en inne-finne (är detta uttryck något internt mellan mig och syster eller är det allmänt vedertaget?). Min kamp för att få ut den har lett till att jag går runt med en klarröd sårskorpa omgiven av rött skimmer. Sexigt!

8. Skulle det inte vara lite mysigt med höst snart? Sommaren är ju härlig, absolut. Men ändå.. kan vi inte köra varannan dag?

9. Imorgon ska jag ha på mig mina nya Zara-jeans. Mitt i mitt datauppehåll åkte jag in och shoppade upp alla mina pengar. Ja,även sparpengarna. Oopsi. Men jag är nöjd ändå! Till och med mycket nöjd! Bättre att misshandla sin ekonomi än att söka bekräftelse på Facebook en hel dag. Ja, jag är tragisk. Men som sagt, nöjd ändå!

10. När man loggar in på Spotify så kommer man ju till en startsida med massa nya album. Jag klickade på ett av de, det var så snyggt omslag, och gillar verkligen vad jag hör! En kille vid "namn" Lior.

Vi får se, jag kommer kanske få spendera helgen med huvudet i toan. Jag har lagat tonfisk för första gången. Det kan gå fel, det här.

Uppdatering kommer (kanske)!

Jag hatar er inte. Jag har bara haft lite mycket med mig själv. Tog mig lite egentid så att säga. Samla ihop alla bitar som är utspridda överallt. Limma ihop. Klämma ihop.

Nej, nu börjar jag bli sådär dramatisk igen. Jag mår bra. Jag har det bra.

Ska jag försöka ta mig i kragen? Sluta vräka i mig chips i tid och otid? Äta någorlunda regelbundet och nyttigt? Ta av mig offerkoftan och kanske till och med motionera lite? Göra saker. Tvinga mig själv att skaffa lite, lite, lite rutiner. Det är ju ändå måndag! (Visst är det måndag?)

Äh, sånt är så överskattat. Men visst, det skulle nog inte skada om jag drog ner på chipsätandet. Eller så kör jag på tills de är slut? Det är ju inte så mycket kvar nu..

Glöm allt. Jag är jag, jag är bra!

*Tar på mig offerkoftan igen. It looks so gooood on me!*

Ligger på rygg. Lyssnar på Lykke Lis nya. Datorn balanserar på bröstet. Ser mig själv i spegelbilden från skärmen. Tycker mig vara assnygg. Öppnar Photobooth för att föreviga skönheten. Stänger fort ner när jag ser sanningen.

Igen.

Igår kväll tackade jag blankt nej till att vad party hette. Det blidde bio istället. Jag trooor att filmen hette No strings attached. Ashton Kutcher och Natalie Portman ligger, blir nästan kära, vill inte, separerar, blir kära, håller hand på syrrans bröllop.

Ni vet, that kind of movie. Äckligt heteronormativ med stenhårda stereotyper. Killar som bara vill ligga, tjejer med issues, bögar som är fjolligare än något ni sett tidigare. Och nej, det fanns inte en enda ful människa i fimen. Väldigt verklighetstroget.

Men trots allt det där så var den stundtals rätt bra. Helt okej iaf! Nästan sevärd.. om du är på jag-vill-se-en-film-som-är-som-alla-andra-filmer-och-ja-ashton-visar-lite-för-mycket-hud-även-i-den-här-filmen.

"If you come any closer I will never let you go!" Säger Ashton med tårar i ögonen. Och där satt jag med tårar i ögonen.

Jag är en kille som inte är så killig. Jag är lite av en tjej kan man säga. En tjej med snopp. Något jag fått lära mig att leva med. Alltså, ta inte det här på fel sätt. Jag är rätt glad att va kille. Men jag har bara inte riktigt platsat bland resten av världens killar. Mjuka killar är rätt ovanliga. Eller Alexanderar är rätt ovanliga (och tur är väl det?).

Men träligt nog så lever jag i en värld som gärna särar på könen. Jag har liksom fastnat i mitten (all I need is time, a moment that is mine. Och där slutar vi med alla Crossroadsreferenser!). Typ som i kyrkan. Där var det killgrupper och tjejgrupper. Och nästan alla mina kompisar fick jag vinka farväl till och så satt jag där i killgrupperna och ville bara bort. När jag frågade varför vi inte kunde ha blandade grupper så fick jag höra att det tjejerna inte vågade ta för sig bland killar (ett problem som jag aldrig varit med om. Tjejer är rätt okej med mitt sällskap. Tror jag). Som om problemet skulle lösas genom att för evigt sära på könen? Kan det inte vara en bra grej att blanda och tvinga killarna att hålla käften? Eller piska fram tjejerna? Gör något, vad som helst! 

Nu senast så har problemet dykt upp på min Facebook-wall. Jag tycker att det är spännande med mens. Något som är opassande för killar, tydligen. And why is that, undrar jag? Är det inte bra att involvera oss i varandra? Öka förståelsen liksom? Det kanske till och med kan leda till något gott?

Nej, jag är väl bara naiv. Vi delar på oss! För evigt. Det blir bra, det.

Jag vill/behöver klippa mig. Men klippa sig = förändring. Och jag är inte bra på förändring. Jag längtar och slits itu men vågar inte. Tills jag gör det, då brukar det funka rätt bra. Men så är problemet det här med: hur ska jag klippa mig? Kan man be frisören att klippa EXAKT så som det är på bilden? Eller har jag haft den här frillan i tillräckligt många år nu? Är det dags för riktig förändring? Typ gör mohikan eller nåt? Pottfrilla? Andra förslag?

"Jag en Mugg Studio gärna vill ha
fylla den med varmt kaffe var da
en bra start på dagen få
och spara jorden vi alla lever på"

Nej, det var bägaren som fick droppen att rinna över. JAG ORKAR INTE! "Spara jorden vi alla lever på"? Vad fan? Är det så vi ska rädda världen? Genom att dricka kaffe ur en termos? Känns inte det lite väl passivt? Jag tänker mig mer så här: sluta köpa onödiga saker, skänk en slant till nån som behöver slanten liiiite mer, åk inte så mycket bil. Skit i kaffet och tänk på andra! Bitch!

Igår hade jag mysigaste kvällen/natten på väldigt länge. Åt Pizza Hut-pizza och såg på Despicable Me med londonfamiljen. Mot slutet när det blev sådär hjärtslitande gulligt när den onda tjuven som stjäl månen börjar falla för de små barn som han ont har adopterat så lägger tio-åringen sitt huvud mellan min axel och huvud och så ligger vi där i soffan och blir alldeles blödiga. Ojoj, jag kände mig redo för att skaffa egna barn!

Efter filmen så gick jag till den underbara affären Tesco för att köpa massa chips. Alltså, you gotta love Tesco! Lite som ett finare Lidl. Så, med chips i knät och månen utanför fönstret så umgås jag med min dator och lyssnar på lite julmusik och allt är sådär ofattbart ljuvligt.


Speciellt med vetskapen att jag äger tre chipspåsar med "spännande" smaker och två Pringlesrör. Allt för typ en femtiolapp.


Allt var bara så bra! Tills jag åt för mycket och bara ville spy. Nu, morgonen efter, så känns det som att jag börjar bli ett chips. Hela jag luktar, munnen hittar chipsrester lite varstans trots att jag borstade tänderna igår och magen skriker efter lite riktig mat.


Men ändå.. JAG HAR MASSA CHIPS!!! Och en dubbelsnickers. Alltså, bara det! I torsdags när jag var i Kilburn så följde jag med in till en mack när en kompis skulle köpa cigg och så ser jag det. De säljer två dubbelsnickers för £1.10! Det är typ elva kronor!!!! TVÅ DUBBELSNICKERS! Ni förstår, jag kommer bli fet. Äntligen! So long, revben!

Men jag skulle vilja belysa ögonbrynen. Jag har ju lite issues med mina egna "små" bryn så jag tar tillfället i akt att belysa andra bryn som inte heller är så perfekta. Eller perfekta, det är ju fel att använda ett så dömande ord. Men ni fattar...


Mitt högra bryn som alltid stått i givakt. Trots slit, gele, vatten, saliv och massa annat. Nu kör jag på learn to love yourself-stilen.


Juholts vänstra ser ju lite roligt ut? Inte på ett fult sätt eller så.. Det ser lite roligt ut bara. Jag är dessutom lite avundsjuk på hans tjocka hår. Mitt börjar redan göra sig redo att hoppa av tåget så att säga...

Nu har jag påbörjat en ny spellista på Spotify. Den heter Bra musik och ska innehålla bra musik. Nu är det bara en bra musik där i men det kommer mer så småningom. Jag är av typen som väller in låtar som är gaaaanska bra eller äh-den-får-vara-med-även-om-jag-inte-gillar-den så det här är ny mark jag trampar på. Den lite mer mogna, tillbakahållna marken. Jag lägger endast och bara i bra musik i den här spellistan. Yes, I can!

Sitter och tittar på dessa elva ord. Förstår ni vad det innebär? Får jag med allt jag känner? Borde jag skriva mer? Räcker det? Bestämmer mig för att det inte spelar någon roll. Det är bara så fint här ikväll. Månen tittar på mig genom fönstret.

Har lite ont i magen för att livet är så vackert.

Angus – Take You Away

En liten uppdatering kring den ovikta tvätten: den är vikt.

En liten uppdatering kring de ostrykta skjortorna: strykjärnet är på.

Jag borde verkligen vika tvätten som ligger i en hög i sängen. Jag ska till London ikväll direkt efter jobbet och sedan när jag kommer hem lär jag ju inte vara så pepp på tvättvikning. Och då kommer allt hamna på golvet. Som är äckligt. Men så får det bli. Vi tar det imorgon.

Igår deppade jag. Tiggde bitterfittiga bloggar av Josefine. Imorse deppade jag. Såg att hon länkat till en blogg. Läste lite i bloggen (ja, det var Karin Widén). Nu sitter jag och lyssnar på spellistor från Karin Widén. Mår oförskämt bra.

Hahahah! Jag är SJUK i huvudet. Jag gick precis in på min alldeles egna blogg och fick nästan ett behov av att gråta en skvätt över vilken fin människa jag är. Ojdå. Vad hände där?

Andra delen i den här historien: jag läser Den där Karin Widén-bloggen. Inlägg efter inlägg... Tills jag kommer till det här och försöker kväva mitt skratt så hårt! Inte kan man skratta högt med massa mjölk och crunchy i munnen? Vad ska londonmamman tro? Jag vill ju inte skämma ut mig. Så jag kväver och kväver. Inser att jag låter för mycket genom näsan och måste hålla för den. Sitter halvt böjd över stolen bredvid med munnen full med frukost och näsan full med snor och fniss. Ojoj, det var länge sedan jag blev så här glad. Eller ja, jag blev rätt glad igår av Christine också.. "Matthew, get in HERE!!!!!!!!!"

Mamman är på väg till ett möte men svänger in i the dining room och frågar hur jag mår. Jag halvt utbrister "I'M GREAT!" med världens största flin. Oops..

http://karinwiden.se/

Det har legat och pyrt ett tag men nu har jag blivit arg igen. Vad är det för idioter (!) som förespråkar kärnkraft?!?!

Här sitter jag och baby-sitter. (Läs: dricker ett glas vin och tittar på massa avsnitt av Christine. Fnissar halvt ihjäl mig.). Jag är trött. Vilar huvudet lite och upptäcker att taket i det här rummet är helt fantastiskt (har det blivit lite för mycket vin? Det var å andra sidan bara ett glas..?). Hmm, jag kanske borde ta mig en titt i resten av huset - vad mer har jag missat?

Sitter och filosoferar lite över resan hem till Madelenes student. Och kommer fram till att det är billigare att resa med SAS än Ryanair. TJIHOO, jag slipper Ryanair! :D

Ja ni. Igår blev ju tio-åringen sjuk.. gjorde i brallan (ni vet.. den lite lösare sortens avföring) några gånger i skolan och lite på vägen hem från skolan. Shit happens så att säga. Skolans policy är att man måste vara hemma 24 timmar för att vara säker på att man inte smittar ner de andra barnen. Men det verkar som att det som skulle ut kom ut, för han var pigg och allt hela eftermiddagen och kvällen. Men skolans policy är skolans policy, den ruckar man inte på. Bureaucracy gone mad, kommenterade londonmamman händelsen.

Så nu sitter jag i the dining room och tio-åringen kollar på film och muckar med hunden i rummet bredvid. Ikväll ska modern ut på nån businessgrej så jag ska baby-sitta. Det blir mycket barn idag med andra ord.

Ser ni? Jag brände mig på en plåt tidigare idag och det har blivit en blåsa där nu! AJAJAJAJAJ!!!

Det är så långt dagen kommit. En film, lite frukost. Nu går jag ut och går och försöker tänka på annat.

En hel vecka tills helg (jag ska ut i helgen. SKA!) och.. det känns rätt segt. Typ allt känns rätt segt. Jag hade hoppats att elementet på rummet hade varit fungerande när jag kom hem men icke. Jag är inte helt säker på att det beror på att vattnet är helt avstängt i huset. Jo, nu hörde rätt. Inget vatten, ingen värme och fyra dagar tills jag får pengar och ledighet. Fast nej, jag ska inte klaga! Jag har det ju slappt!

Men nee.. Det är segt ikväll. Segt.

Dessutom krånglar internet. Segt.

De kändisar vi såg men inte tog kort på (utöver de som var med på mellot):

Nassim Al Fakir
Nicke Borg (vi såg honom på väg till efterfesten.. det gills ju som även om han tävlade!)
Christer Sjögren
Dannys brorsa (han var ju i tv i typ en minut = minikändis)
Le Kid
.. eh.. nu fick jag hjärnsläpp! Madelene, vilka andra var det vi såg? Var det inte typ ASMÅNGA? Eller blev vi bara lite för starstruck?

Här kommer iaf de jag tog kort på:

E.M.D.

Ni vet hon som hallåar på SVT! Vad-hon-nu-heter.. Lite coolt med ögonkontakten får man ju säga! (Och André Pops i förgrunden)

André Pops.. Och lite av vad-hon-nu-heter.. en annan sportjournalist.

Vad-hon-nu-heter igen. (Vad är det med medelålders mediekvinnor som måste klä sig så himla "coolt"?)

En av de coolare människorna på jorden, Ylva Hällen. Programledare på Bolibompa och typ världsbäst på På spåret. ASCOOL!

Haha, bästa bilden! Kameran dampade så det här var den enda bild som hann tas. Hon på bilden är iaf programledare på något kulturprogram på SVT... Väldigt lång dessutom.

SVT-bossen Eva Hamilton. Väldigt bra bild, I know.

Nu är det efterfest-dags. Shirley blev lite tjurig efter ett tag och suckade till sina angels: "Men kom då så att vi kan ta kortet så att vi blir klara". Någon ville till alkoholen (min hypotes).

Björn Kjellman. En av kvällens bättre bilder. 

Det kom en tjej. Det flockades folk runt henne, folk tog massa bilder och ville ha autografer. Vi kände inte igen henne men förstod ju att det var dumt att inte ta kort på främlingen - det kunde ju vara nån belgisk prinsessa eller så. Sedan kom vi på att det var Anniela. Ojoj, vad jag har diggat till hennes låt!

Neo from last year. Han på the human frontier, you know? Han var rätt töntigt. Ba så ni vet.

Sebastian. Japp.

Thomas G:son. Tänk att jag sett det där håret IRL! Insane!

Rennie Mirro. Han hade typ huvudansvaret för alla koreografier i mellot. Bara det är ju coolt. Men så var han med i förbandet som spelade 19-19.45 typ. Astråkigt visserligen.. men ändå. Jag visste inte hur han stavade sitt namn, varpå jag googlade det och hamnade på Wikipedia. Där står det så här: "Han är son till den amerikanske musikern Eric Bibb och halvbror till sångerskorna Sarah Dawn Finer och Zoie Finer." WHAT? Jag älskar att se hur kändisarna typ inavlar sig själva! På SDFs julskiva så sjöng hon Auld Lang Syne i en duett med Eric Bibb. Samband, samband. För övrigt var det här den enda person som jag frågade om jag fick ta en bild på. På de andra passade jag på när de posar med något främmande barn eller så... :)

Jag är matt!

Återkommer!

Resan hit var ju.. spännande! Det får nästan bli en utförlig beskrivning vid senare tillfälle! Lördagen var trevlig, Stockholm var fint, stockholmarna ÄR trevliga! Jag blir alltid lika förvånad över hur bra de är på att förklara vägar och så när man är vilse. Jag gillar stockholmare! Och jag gillar Melodifestivalen! Nej, jag älskar Melodifestivalen!! Så himla maffigt och underbart! LOVE IT! (Ni skulle bara veta hur många kändisar vi har sett! Vi hamnade precis vid ingången till efterfesten.. Ni förstår kanske vad det ledde till. Alexander gick bananas med sin kamera. Riktigt pinsamt!)

Hotellet är en annan historia. Det påminner lite om stället jag sov på när jag mönstrade and I tell you -  det var då inget hotell! Men så är det svårt att få våningssängar, trånga toaletter, lysrörsbelysning och trasiga gardiner och persienner att kännas som hotell. Det känns som att det är precis det slags hotell som familjen Bojestig skulle boka. Men det funkar! Det gör ju faktiskt det! Jag sover gott ändå. Och den där duschen jag tog nyss var efterlängtad!

Så... Nu kör vi några timmar på stan till och sedan så dras kosan mot Skavsta och så hoppar jag på ett plan hem till London. "Hem till London"! Jo, jag bor ju för tusan i London nu! GAAALET!

Nu ska jag hosta och snora lite till. Eventuellt ta en Ipren eller nåt för att bli av med lite feber och huvudvärk. Palla att vara sjuk :/

Ni vet ju hur jag klagat på att det är SÅ FÖRJORDAT KALLT här. Tidigare idag var det nån elektriker här och fixade nåt i köket. Jag vet inte vad han gjorde men nu är det bara alldeles på tok för varmt. Alla fönster är öppna och jag kippar (stavning?) efter andan. Vad hände där?!

Igår åkte jag in till London för att kolla upp var jag skulle idag. Det började.. bra? Jag var rätt pepp. Jag och mitt gula rum :)

Mission accomplished! Jag hittade företaget jag åker med och köpte även en biljett. En sak mindre att oroa sig över liksom!

Ni skulle varit där! Det var hysteriskt! Alla hade panik! Och det var väldigt många fler människor där än som fastnade på kameran...

Tog ett gratisprov av nån yoghurt. Den var rätt god.. Körsbär är inte riktigt min grej men jag tog en med blåbärssmak senare och den var godare. Fyra av fem toasters.

Fåglarna har det inte lätt i London. De får inte sitta någonstans typ..

Fågelvänligt or not - London är så vansinnigt fint!

Det exotiska med dubbeldäckare har försvunnit också.. Det är ju sådana överallt!

En klar nackdel med kartorna här är att det aldrig står var man är. Det får man liksom lista ut själv.. Tack för det liksom! Man är ju vilse av en anledning...

Ett fint café!

Ett roligt träd med massa kind of bollar :)

Men så kom jag till en gata med masssssa poliser och undrade vad tusan som stod på.

Sedan tittade jag till vänster och såg att jag var utanför en polisstation. Men sedan när har man börjat parkera i mitten av en gata? Just wondering..

En rolig grej är ju att de ändå gör klättra-inte-över-den-här-muren-grejerna så färggranna och glada! Man nöjer sig ju liksom med att titta på dem och så går man vidare sedan...

Dagen avslutades (nästan) med mitt livs första besök på KFC. Det var mycket frågetecken men rätt okej. Lite skumt dock att äta en friterad kycklingfilé med händerna. Man fick som tur var en våtservett att torka av sig med efteråt. Det behövdes, I tell you!

Jag har precis sett två gamla avsnitt av Schulman Show, ett av de med Eva Dahlgren. Eva Dahlgren... Är inte hon en väldigt intressant människa? Jag har en ganska glorifierad bild av henne tror jag. Men jag tror gärna att även hennes dåliga sidor (vilka det nu skulle vara?) är väldigt berättigade. Hon är rätt så perfekt på något sätt. En sådan man skulle vilja vara. Fri men ändå inte. På nåt sätt.

Jag förknippar henne så mycket med förra sommaren när vi åkte till en faster och kusiner och allt. Då lyssnade jag på hennes sommarprat och blev så imponerad och lite förtrollad. Det var sommar, lite för varmt, väldigt svenskt med en insjö och en väldigt grön grönska. Och jag blev så fascinerad över henne. Hennes liv, den hon är, hennes tankar. Ifrågasättandet, varandet. Hennes förhållande till Gud och sig själv. Så väldigt intressant.

Nu sitter jag här, mer än ett halvår senare, i London och får precis samma känsla. Jag lyssnar på sommarpratet och jag saknar en viss kompis från ett visst universitet som jag brukar prata om vissa saker med. Och jag saknar nog Sverige också. Inte vinter/vår-Sverige utan sommar-Sverige. Den där självklara grönskan och insjöarna. Och Eva Dahlgrens sommarprat. Tacka vet jag podcaster!

Tunnelbanan hem till mig åker till Heathrow (så jag får alltid trängas med massa stora resväskor). Det är inte så speciellt spännande vanligtvis men idag så blev det spännande! När jag hoppade på tuben så ropade föraren i högtalarna att tåget inte åkte till Heathrow pga någon säkerhetsgrej. Det var massa "armed police" där och det var den enda informationen som fanns.

Nu när jag sitter hemma på mitt rum så ser jag på BBC att man hittat "a suspect package". Lite spänning i tillvaron!

Nu måste jag verkligen släppa datorn! Planen är att jag ska utforska London på egen hand idag. Jag tar tuben till Victoria och ska leta efter den där tågstationen som Gatwick Express går från. Har jag tur köper jag också biljetter men om jag fattat deras hemsida rätt så kan man bara köpa tågbiljetter till den kommande dagen efter 16.00. Men jag har gärna fel, det skulle vara skönt att ha biljetten i handen.

Så... Duscha, frukost och té. Promenad till tuben, upptäcksfärd på Victoria och sedan traska runt i London. Hur himla mysigt låter inte det då?

Och.. Jag skulle vilja läsa lite fler bloggar - har du tips? Det skulle varit awesome! Men nu ska det kissas och duschas!

Här har ni mig. En väldigt förbryllad ung kille! Lyckades jag precis fixa tv:n och radion?! På en och samma kväll? Vi behöver inte gå in på hur jag gjorde det, det skulle kunna förstöra det stora i det här.. För ni inser väl att jag faktiskt försökte fixa dem? Jag tog mig tid att tänka på tekniska saker! SJUKT! Nu har jag alltså en fungerande tv (med tillhörande dvd) och en fungerande radio på rummet. SJUKT! Jag som tänkte lägga mig.. Nu blev jag ju lite exalterad! Jag (jaaaaaaaag!) lyckades med teknik! SJUKT!

Ja, det blir ju inte riktigt London. Det blir Stockholm och en viss final som kommer utkämpas på Globen på lördag. Kan bli hur ruggigt bra som helst!

Men.

Jag har fått ont i halsen. Kan det vara de 14 grader som jag sover i som börjar säga att det är för kallt? Äh, jag har ju klarat av att tälta i regn och rusk en hel del i mina dagar - lite färre plusgrader än vanligt kan jag väl stå ut med? Det tycker jag faktiskt! Problemet är bara att jag ju ska åka från våren till vintern samtidigt som jag inte kan ha med så mycket packning...Dålig kombo! Jag får gå runt i vintersverige i jättetunn vårjacka och trasiga converse. Men så länge jag överlever är jag nöjd! Bara inte Eric Saade vinner. Då dör jag hellre. (Överdrift, men ni fattar..)

"What about onions? Onions got layers!" (En kram till den som vet var citatet kommer ifrån!) Alexander är lite av en onion ikväll. (För vanligtvis är jag ju en sådan enkel och okomplicerad person.. eh?) (Jag ska sluta överanvända parenteser!) (Eller åtminstone försöka..)

Vi tar det från början: Det finns mycket som jag inte skrivit om och som inte riktigt behövts skrivas om. Men har man för mycket fritid så har man! Och om man inte kan släppa saker och ting så ligger de och skvalpar därinne tills de släpps ut. Så nu kör vi!

1. I början kom jag asbra överens med den äldre killen och den yngre var lite mer avståndstagande. Nu har det liksom vänt. Nu är den yngre och jag inte längre rädda för varandra men den äldre håller på och muckar hela tiden! Man blir ju tokig!

2. Att jag hela tiden förvånas över att livet inte pissar på mig (varifrån kommer det uttrycket då? Kram till de kunskapsfyllda). Efter en snabb pratstund med mamman så känner jag att det mesta börjar ordna upp sig riktigt bra och att helgen faktiskt kommer att bli trevlig!

3. Pappan är hemma från sin tid på gränsen mellan Tunisien och Libyen (jobbar man på nyhetskanal så gör man) vilket innebär att jag kanske kommer att få en toalett med fungerande belysning - awesome!

Och för att få ur sig lite mer - här kommer lite låttips!

1. En låt som ena ungen satte på EN gång och som jag sedan lyssnat på lite för mycket. Och nej, det är inget jag är är stolt över... Lemar – The Way Love Goes

Shit, shit, shit vad mycket det är att tänka på! Hur tar mig till flygplatsen på fredag? När ska jag åka? Vad kostar allt? När jag väl kommer till flyget, var ska jag då, vad får plats i handbagaget? Inga kläder iaf, datorn och kameran och de skor jag ska ta med från Sverige tar ju all plats! Väl på Skavsta, hur tar jag mig till Stockholm då? Vart ska jag? Osv, osv, osv, osv.

Men det ordnar sig! Jag lovar! (Please?)

Såg nån reklam om att Josephine Bornebusch har börjar blogga på Amelia. Det var inte så överdrivet mycket men nu så har jag gått igenom allt och tänker:

1. Vilken brutta!
2. Shit, hon bor ju faktiskt, verkligen också i London - håll ögonen öppna!
3. Vad glad jag är att det finns en tvättmaskin här...
4. Flyger hon hem till Sverige stup i kvarten? Hur transporterar hon sig till flygplatsen då? Eller hon flyger kanske inte från Gatwick och med Ryanair? Gosh, jag får krupp på bussbolag och tågbolag som inte kan ge mig en biljett utan att jag ska förlora vettet på deras hemsidor och betalningssätt. VAD TUSAN VILL NI MIG? Man kanske skulle ringa den där Bornebusch och fråga om lite vägledning över lite fika?

Så f-r-u-k-ta-n-s-v-ä-r-t bra!

Så blev det dags för veckodagar igen. Jag tror att det är skönt, rutiner har varit en stor bristvara det senaste halvåret... Det är på en sådan lagom nivå också. Jo, jag gillar det. Jag gillar det här! Frågan är om jag ska fira alltihop med att tvätta barnens sänglakan som skulle tvättats i onsdags. Oops...

En rejäl pastaportion med nån skink-, majs- och champinjonmojs senare. Nu hugger jag in på apelsinjuicen. Livet är ändå rätt okej. Nu ska jag streama Never let me go och förhoppningsvis gråta en skvätt. Säger som kära, kära, underbara, fantastiska, otroliga Christine Campbell: I've got a good crying coming! Eller ska jag bara njuta av Christines sällskap? Hmm... Eller båda? (Hur var det i Darfur sa du?)

Det är första helgen som jag varit hemma en hel del. Eller ja, jag har ju bara varit här två helger men ändå. Det jag ville säga är att det känns som att jag stjäl mat när jag går ner och lagar mat utan att ha jobbat något under dagen. Men nu klarar jag inte av att vara hungrig längre. Jag går ner! Och skäms. Jobbigt.

Någon som hört nåt från svälten i Darfur?

Så har ännu en mansgris vaknat till liv. Han känner sig jättekränkt av Linda Bengtzings medverkan i Mellot. Jo, för Bengtzing sjunger om en stereotyp bild av en man. Detta är skandalöst, verkar debattören/grisen tycka, och får ur sig följande: "Men Linda kan vältra sig i osmakligheter och nedsättande omdömen. Och det utan minsta humor eller glimt i ögat..."

En fråga: är det inte gaaaanska vanligt med kvinnoförnedrande texter i världen? Men eftersom grisen i fråga  inte är så träffad av dessa så kanske han inte tror att det existerar?

Nae, människor som honom är mycket svåra att ta på allvar.

Helg nummer två. Dekadens nummer två. Ånger nummer två. Känna mig redo för ett liv ensam i ett mörkt rum utan kontakt med omvärlden nummer två.

Nja, inte riktigt. Det var den bästa klubben jag nå-gon-sin varit på (hur många har jag varit på då? Det är inte överdrivet många, nej). Lady Gaga, Backstreet Boys, Five, Paper Planes med M.I.A. osv.. Fantastiskt!

Men det var det där med pengarna... Jag har inte riktigt försonats med mig själv än. Men det kommer, det kommer. Det måste komma.

På riktigt, jag känner ett enormt behov av att se Swan Lake! Det är mycket möjligt att filmen Black Swan skiljer sig en hel del från baletten men... Nej. Musiken, pampigheten, storyn, dansen, känslan, livet - JAG SKA SE SWAN LAKE!

Clio Gould – Swan Lake, Op. 20 : Act IV By the Lake: No. 28. Finale: Andante - Allegro agitato - Moderato e maestoso - Moderato

Eric Saades begär efter lite popularitet har satt sig på hjärnan. Är han medveten om vad han sjunger om? Texten är ju bara vulgär! Usch och fy!

Det är fredag. Snart är jag ledig! Men innan dess så ska jag tvätta barnens lakan, bädda rent, gå till skolan och vara med på tio-åringens science club. Vad är det? Varför ska jag vara med? Vad förväntas jag göra? Frågorna är många! Efter det så ska åtta-åringen hämtas från sin fotbollsträning som slutar fem minuter senare och sedan tror jag att mamman är hemma och har pizzor framme som barnen får välja sin egen topping till. Så jag slipper göra maten... Men det är rätt trevligt att göra mat faktiskt för då slipper jag leka med barnen :P Oops, det där var inte så bra sagt kanske!

Jag har börjat se på Black Swan. Natalie Portman spelar en ballerina som.. mår dåligt? Jag vet inte, vi får se var filmen slutar. Jag har iaf ätit upp chokladen som jag köpte till familjen som tack-för-att-ni-vill-ha-mig men som jag aldrig gav dem. Ehm.. Ja. Den var rätt god. Nu ska jag göra allt jag kan för att få Eric Saade ur huvudet och se vad Black Swan handlar om och om den är så wunderbaum som den verkar.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till livet här. Jag känner mig på nåt sätt rastlös, som i en bubbla. Borde jag sluta tänka och bara köra på, spendera pengar, aldrig sitta still och leeeevaaa. Eller borde jag vara rationell och förnuftig och tänka igenom allting fyrtio gånger och komma fram till att ingenting är värt att göra? Det sistnämnda har jag provat i tjugo år och det känns sådär roligt. Jag blir galen av det här! Vad ska jag göra? Vem ska jag vara? Hur ska jag vara? Varför ska jag vara? Varför ska det vara så svårt att leva när det egentligen borde vara väldigt lätt?

Säkert – Ditt Kvarter

Det sköna med att börja jobba vid tre är att jag verkligen kan ligga kvar i sängen jättttttttelänge. Lyssna på musik, läsa bloggar, krönikor, kolla tv-program man missat och känna att man har det bra. Rullgardinerna är fortfarande nere, rummet vilar i ett gult ljus och jag är skyddad av ett täcke som jag älskar mer och mer. Jag har det bra, jag är bra.

Det är fjorton grader på rummet. Godmorgon på det liksom!? Näsan trillar snart av, pannan är kaaaaall, håret fryser snart till is och rör man täcket så får handen frostskador. Alla kroppsdelar som inte legat under täcket hela natten håller på att dö. Hoppas ni förstår vilken uppoffring jag gör nu när jag skriver! Herrejisses.... Jag är iaf glad för att jag fått en värmefläkt på rummet.

Igår följde jag med Londonmamman och hämtade barnen. Dels så jag vet var jag ska gå och var i skolan de ska hämtas men också så att deras lärare känner igen mig. När vi stod och väntade på att de skulle sluta så pratades det med alla andra som skulle hämta barn... Idag så ska jag hämta dem på egen hand. Jag sväljer nerverna och intalar mig att det ska bli asbra! Och det kommer det säkert bli. Ja, det kommer gå bra!