The start of something new

Och DÄR skickade jag iväg det sista jag behöver fixa inför London. Typ... Nu har Londonmamman alla uppgifter om mig och mina referenser så nu ska hon prata med dem och sedan så... ska det beställas flygbiljetter. Det drar verkligen ihop sig!

För den som läser bloggen med stort intresse har kanske inte glömt att jag för några dagar sedan skrev nåt om att det kunde hända saker här. Jag har efter lite tänkande kommit fram till att det inte kommer hända så mycket. Den enda förändringen blir att jag lägger till en ny kategori: Au pair. Så där samlas alla inlägg som rör au pairandet.

Det kanske är på sin plats att jag kör en kort (!) sammanfattning om vad som hänt:
  • Jag var sugen på att åka till England och jobba som au pair. Målet var att bli asbra på engelska och "att utvecklas som person". Ni vet.. det klassiska.
  • Gamla klasskompisar som bor och jobbar i London nu blev min kanal till familjer som sökte au pairer. Efter någon månads tv-tittande så började jag mejla med en familj vars au pair skulle sluta jobba hos dem. Och vips så påbörjades resan mot London.
  • Jag blev lat och spenderade på tok för mycket tid framför tv:n och datorn. (Och att jag skriver i imperfekt betyder bara att jag inte vågar erkänna att jag fortfarande spenderar för mycket tid framför dessa ting). Cirka fem månader senare sitter jag och skriver dessa rader.
  • Mycket tid har gått åt till att tänka, inse, och acceptera att jag inom en snar framtid kommer bryta upp från allt vad jag är van vid. Det har tagit på krafterna och känslorna. Frågan är om jag på riktigt kommer fatta vad jag ger mig in i förrän jag sitter på mitt rum i Ealing, London, och andas brittisk luft.
Men sådär. Väldigt kort och förenklat. Men let's do this thing! Och vad passar bättre än en sång från High School Musical? The Cast Of 'High School Musical' – Start Of Something New

Mitt liv

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden  -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye


"Just get through the goddamn day"

Äta pizza i soffan och se på A single man. Hur underbar är inte det? Där har ni förresten en favoritfilm!



"If it's going to be a world with no time for sentiment, Grant, it's not a world that I want to live in."

Hur många fantastiska repliker finns inte i den filmen?

:O

Ehm? Hur har jag kunnat missa den här låten? Den kändes bekant så den har med väldigt stor sannolikhet flugit förbi tidigare men... Ja. Det var det jag skulle säga. Den här låten är STOR. Lyssna, njut or die.

Israel Kamakawiwo'ole – Over The Rainbow / What A Wonderful World - Medley

Stand up, stand up, stand up, stand up for you!



Jag har varit så väldans sugen på att klä upp mig lite. Inte Oscarsgaligt utan lite mer vardag +++. Därav outfiten. Jag har inte blivit moderat om det är nån som trodde det.

Däremot har jag börjat lyssna lite mer på Salem. Han är ju bra den killen!

Salem Al Fakir – Twelve Fingers

Breakfast at Tiffany's, svensk version

Vaknar, läser lite Harry Potter, gör gröt, går till kyrkan. Lyssnar på en av de bästa predikningar jag hört (hur pengar kan splittra och förena, typ.). Pratar med kompisar. Går hem. Känner mig rätt så Indestructible och som en väldigt komplett människa. Fint och ödmjukt, I know. Men man får passa på när den känslan väl kommer :) 

När jag väl kommer hem så sitter Madelene och äter frukost/lunch framför TV:n. Och då menar jag frukost/lunch. Den tjejen vet hur man festar på morgnar.



Och nej. Jag har inte sett Breakfast at Tiffany's och har ingen aning om vad den handlar om. Men jag tänkte att det kanske handlar om frukostar? Eller? Aja, ni fattar.

Flås och stön

Efter en kväll bestående av film och svull så kändes det på sin plats att skrapa ihop några pluspoäng på hälsolistan. Så jag tog på mig mina långkallingar, satte på Melodifestivalen och tog mig en löprunda. Varför inte, liksom? Varför inte motionera nattetid?



Herrejisses va skönt det var! Jo, ni hörde rätt - skönt! Tomma gator. Inga bilar = mindre avgaser att trycka ner i lungorna. Perfekt väder. Och... Melodifestivalen. Älskade, älskade Melodifestivalen.

Jaha, nehe. En dusch, läsa lite Harry Potter och sedan sova på det? Imorgon är tanken att jag ska traska den långa vägen (gå över gatan) till kyrkan. Vem vet, det kanske är sista gudstjänsten jag kommer gå på där på typ ett år? Hjälp, vilken tanke! Is this really happening?

And so the legend begins

Kvällen har spenderats tillsammans med Robin Hood, popcorn och chokladbollssmet. Känner mig lite smutsig av allt svullande. Men trevligt har jag haft det! Vilken bra film! Vilka tjusiga skådespelare, vilken miljö, vilket budskap (även om jag inte är speciellt liberal av mig)... Det var mycket som tilltalade.

Ett litet tips från lilla mig: Se Robin Hood. Men skippa chokladbollssmeten, den klarar man sig utan.

Är jag frikyrklig or what?!



I brist på annat (varför sova liksom?) så tar jag mig en sväng på Aftonbladet och ser den här rubriken.

Första tanken: Kate har alltså dött? Jaha, ännu en snyfthistoria. Att de inte lägger ner...
Andra tanken: Eh.. eller har Kate fått åka hem? Hmm.....

Karin och bloggar

Denna Karin. Denna världskända, talangfulla, underbara Karin. En fika med henne sitter aldrig fel, I tell you! Vem vet vad som kan komma ur något sådant.

All I'm gonna say: den som lever får se.

*cliffhanger*

I will survive



Gloria Gaynor – I Will Survive

Eller så tar jag bara livet av mig?

Hur är det möjligt att känna ett så starkt motstånd mot telefoner? Det är så fjuttigt! Och hur mycket jag än intalar mig att det är något väldigt harmfullt så skriker hela kroppen NEJ! Jag blir skakig, stressad och får svårt att andas normalt. Och ska man prata i telefon så underlättar det om man inte andas som om man sprungit tio mil innan. Och för självförtroendet så är det bra om man inte darrar ihjäl sig under tiden. Ni förstår... ju mer jag tänker på det desto värre blir det.

Om en timme ska jag befinna mig på stan. Innan dess ska jag ha städat klart (det tar en timme) och ringt två telefonsamtal. Det går inte ihop sig.

Ni kan ju hälsa på min nya vän: PANIK!

Weise.

Jaha, nehe. Är det dags för mig att bli arg igen? Jag går igenom Aftonbladet för att se om det är något jag finner intressant. Där bedrog jag mig. Igen. Däremot ser jag en liten bild på Andreas Weise med rubriken "Försöker behålla min manlighet". Klickar mig in till artikeln och förstår att det handlar om Let's Dance och val av kläder. Han vill inte ha på sig en kroppsstrumpa. Däremot vill han leka militär och dansa med en pinuppa. Ni vet, manliga saker.

Alternativ 1: Han har en otroligt gammeldags bild av vad manlighet är.
Alternativ 2: Han har väldigt dålig självkänsla och klamrar sig fast vid det som han uppfattar som coolt.
Alternativ 3 (låt oss hoppas att det här ligger närmast sanningen): Han försöker vara rolig men misslyckas.

Jag pallar inte. Det här är beyond me.

Trumslagaregatan


Efteråt

Om jag har fattat det hela rätt så finns det en bok som heter The Phantom of the Opera. Det är på den boken som filmen från -99 baseras. Och enligt min tankeverksamhet så är det från den boken som Andrew Lloyd Webber fick idén om att göra en musikal. Denna musikal blev så framgångsrik och populär att han gjorde en film av musikalen. Så Webbers film är inte så lik bajsfilmen från -99. De har samma stommar såklart men förutom dem så är de väääldigt olika.

Webbers film är romantisk, mystisk, storslagen och allmänt underbar.

Filmen från -99 är... bajs. Den har ett väldigt sexuellt fokus, är otroligt blodig och folk dör nästan varje minut. Och just ja, Fantomen är uppvuxen av råttor. Han kan flyga. Han har superkrafter. Ni förstår, det är skrattretande. Samtliga skådespelare är värdelösa (och då menar jag vääärdelösa), manuset är fruktansvärt klyschigt, musiken suger. Allt är messed up.

Så nej. Filmen var inte någon fin, tidig version av Webber. Den var övertydlig, sexfixerad och en slap in the face. Do not see it.

The bridge is crossed, so stand and watch it burn

En av mina favoritfilmer är Phantom of the Opera. Hur kan man inte älska den, liksom? Men så kanske ni undrar varför jag tar upp den nu mitt i en torsdagskväll? Jo, för nu ska Alexander och Madelene se på en tidigare version av den (eller den första?). Den är från -99. Kan bli asbra! Höra och se allt på ett annorlunda sätt... Mångfald är ju en bra grej liksom!

Så bara för att ladda upp, är kommer favoritlåten ur filmen (Andrew Lloyd Webber-versionen): Original Cast – The Point of No Return - Single Album Version

Och för att spegla vår afton hittills: Billy Crystal – If I Didn't Have You (Disney + spela kort = succé!)

Jennie och Paulin.





Efter förra Espresso-dejten så utlovade jag en kärleksförklaring som heter duga. Det blev rätt dassigt. Och jag känner inte riktigt att superlativen är på min sida ikväll heller. Så... Ni är så himla bra! Det får räcka. Ni är sååå hiiimla bra! Tack!

Vi ses i London. Och då ska vi ge dem en O, helga natt de sent ska glömma!


En död dag.



Koka spaghetti. Släng i lite grönsaker och en vitlök i stekpannan, ös på med olivolja, salt och basilikablad. Voilá! En italiensk liten lunch! Helt proteinfritt visserligen... men man kan inte få allt här i världen.

Två saker:

  1. "Hur många halvnakna tuttar ser vi inte varje dag? På bussarnas reklamtavlor, i modemagasin, musikvideos och tv-program. Och inte minst på aftonbladet.ses förstasida i form av rubriker som ”Kim Kardashians osannolika klyfta uppäver tyngdlagen”. Men då är det skillnad. Då är det ingen som höjer på ögonbrynen. Då sitter tuttarna nämligen på kvinnors kroppar till mäns lystnad. Men när bröst exponeras till sitt egentliga syfte -att föda och göda barn – då är det äckligt och hemskt och skämmigt.

    Gå och dö alla amningsmotståndare. Inte ens Hitler var så dum så han höll med er
    ."

    UnderbaraClara är arg på amningsdebatten och ryter ifrån. Hur kan man inte älska henne? Hon är så klok!

  2. Håkan Hellström. Varför lyssnar jag inte på honom mer? När hans senaste skiva släpptes så tänkte jag lite "Jaha, en till?". Min relation till honom är ganska likgiltig. Han har gjort många bra låtar men har inte riktigt gripit tag i mig som artist. Men så lyssnade jag på Håkan Hellström – Vid protesfabrikens stängsel och Håkan Hellström – River en vacker dröm. Det är ju BRA! Nästan så bra att jag borde lyssna igenom hela albumet... För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar? Åh, jag dör.

Om ett år eller två kommer det här va över

Jag ska dansa fastän hjärtat blöder!



Säkert – Dansa, fastän

Ååååh, Lisa <3

Jag skrev om Lisa Magnusson i förra inlägget men hon fick inte så mycket uppmärksamhet som hon förtjänar. När hon skrev krönikor på Aftonbladet så blev jag lite förälskad i henne varje gång jag läste något hon gjort. Hon är så bra på att uttrycka sig! Och så håller jag ofta med henne vilket får mig att känna mig duktig och smart. Hehe..

Men för att komma till saken. Hon bloggar nu på Rodeo. Bland annat skriver hon om pedofili efter att ha sett Uppdrag granskning (det var det avsnittet som Debatt handlade). Och jag har ju också skrivit om pedofili! Och jag är verkligen den första att erkänna det - jag är en liten lort jämfört med henne! Den där tjejen kan skriva!

Så. Jag utbrister ett kombinerat Halleluja! och Amen! Lisa is back!

I väntan på tvättmaskinerna

Sitter och slöläser bloggar i väntan på att tvättmaskinerna ska tvätta klart. Kollar in Rodeo som har en del roliga bloggar, t.ex. NiotillFem och Lisa Magnusson. Lisa skrev krönikor på Aftonbladet förut men fick sparken. Hon tycker så härligt! NiotillFem har jag ju redan hissat till skyarna. Men så gick klickade jag mig in till en ny blogg och hittade en bild på ryska presidenter och Berlusconi. Tre väldigt obehagliga karlar. Men en rolig bild.



Jag har mejlat med Londonmamman lite fram och tillbaka också. Nu känns det lite bättre. På gränsen till överkomligt! :)

Det blev en sådan dag...

Den här låten har följt med mig rätt regelbundet sedan den var med i ESC 2009. Vilken kvinna, vilka känslor, vilken text! Texten nedanför är en översättning av slutet av låten. Hur fint är det inte?! Speciellt med hennes röst till... Åh, franska kvinnor!



So I still look into the blue of your eyes
So your two hands still get lost in my hair
I will make everything bigger and if it’s too much or too little
I would be wrong all the time, if that’s what you want

I do want to give everything, if only you believe in it
My heart does want to bleed, if only you see it
Until being nothing more but the shadow of your nights
Until being nothing more but a shadow that follows you

And if it had to be done


Annika Norlin <3


*suck*

Att gå runt med dåligt samvete är rätt jobbigt. Hoppas att jag ska våga ta tag i livet någon gång.

Sia – Little Black Sandals

I tell my feet to move it
I hope they have a plan


Tv-kock next?

Sjätte inlägget idag. Jag vet. Förlåt :)

Men jag blev bara så glad när jag smakade av "vaniljsåsen". Det ligger en äppelpaj i ugnen och väntar på att bli klar och äppelpaj blir roligare att äta om man har något till. Typ vaniljsås, glass eller nåt. Men har man bara grädde hemma så är det ju bara å ta dä å hälla ej lejte vaniljsocker i jöh? Blir ju asbra!

Två fina fikan + Top Model + äppelpaj med "vaniljsås" = en bra dag. Imorgon blir det tvätt. Heja heja!

Birro och rullstolsbarn

http://viktor.cafe.se/rubrik-fullstandigt-overflodig/

Krig är inte en bra grej...



...och det finns så sjukt många anledningar till varför man borde ta andra vägar än att mörda de man inte tycker om. Krig utkämpas mellan två män med makt (i detta fall heter männen Barack Obama och Usama bin Ladin). Det är fortfarande precis som på medeltiden, bara lite mer byråkrati. Eller förresten. På medeltiden drabbades inte civilbefolkningen på samma sätt.

På bilden syns hur en afghansk by jämnats med marken av Obamas anställda. Najs. Det är nåt extremt fel på den här världen.

När man läser artikeln så inser man att amerikaner är dumma i huvudet. De bombar sönder en by med 25 ton bomber. Som ursäkt för det säger man att inga civila ska ha dödats (men man har inte kontrollerat det än. Eh?) och att man tänkte bygga upp byn sen igen. Ja, för det är ju en jättefin tanke (ironi). Vi bombar sönder massa familjers hus, ägodelar och minnen; med andra ord: allt förutom själva människorna (fast det är det ingen som är säker på. Men överstelöjtnanten tror inte det. Eh?) och tvingar de sedan att visa tacksamhet för att de får nya hyddor? Jag blir tokig. Och tappar hoppet om framtiden.

Men läser man artikeln så kan man få skratta också! Aftonbladet skriver nämligen: "Erica Gaston, forskare på Open Society Institute, säger till tidningen att den här typen av bombningar påverkar afghanernas uppfattning om utländsk närvaro negativt." Skämtar de? Krävs det en forskare för att förstå det?

Finns det hopp om den här världen?

Det är så hemskt, så fint, så underbart




Jag är helt besatt av The Village. Tänker på den jämt. Funderar nästan på att se den igen. Men samtidigt är jag så rädd att börja tröttna på den. Nej, jag tar och njuter lite av att tänka på den istället.

Det här är lycka!



Adele – Best For Last (album)

10.49

Jo men visst. Vaknade av mobilalarmet 8.00, snoozade till 9.00. Ställde mobilen på 9.30. Vaknar av att mamma ringer 10.49 och undrar om inte jag skulle träffa någon vid 11.00.

Panik.

Springer ner, tar en "dusch" i handfatet. Borstar tänderna, tar mammas cykel ner till staden. Bara en kvart försenad.

Nu sitter jag och andas lugnt igen. Är glad efter en trevlig fika med en trevlig människa. Äter en macka med smörgåsgurka (detta underverk till pålägg!) och ett glas mjölk. Laddar om batterierna inför fika nr 2 som påbörjas på universitetet 15.00. Kan bli asbra! Jag gillar miljön på universitetet. Och fikande vänner, såklart.

Mätt.


I efterdyningarna

P3 Guld. Så avspänt, så bra. Kitty. Så härlig, så bra! Älskar hennes tofukläning och snippoutfit. Robyn. Behöver jag säga något? Ni fattar ju att hon var fantastisk. Igen.

Men så sitter jag nu och lyssnar på massa ny och inte så ny musik. Går igenom massa spellistor från Digster. 

Det här får mig att:



Bruno Mars. Världens finaste kille? Han vill ju inte ändra någonting alls på den han är kär i. Han vill ju ha människan Just the way som människan är. Varken tandblekning eller silikontuttar. Svärmorsdröm nummer 1!? *kaskadspyr*

Why must you lead, when I want to lead?



Ivy Walker: When we are married, will you dance with me? I find dancing very agreeable. Why can you not say what is in your head? 
Lucius Hunt: Why can you not stop saying what is in yours? Why must you lead, when I want to lead? If I want to dance I will ask you to dance. If I want to speak I will open my mouth and speak. Everyone is forever plaguing me to speak further. Why? What good is it to tell you you are in my every thought from the time I wake? What good can come from my saying that I sometimes cannot think clearly or do my work properly? What gain can rise of my telling you the only time I feel fear as others do is when I think of you in harm? That is why I am on this porch, Ivy Walker. I fear for your safety before all others. And yes, I will dance with you on our wedding night.

Jag dör! På riktigt, det här är det finaste i hela filmhistorien!

JAG HATAR SPORT!

Kan jag inte få en *svordom* paus från detta helvete för en sekund bara? Det är allt jag ber om - en tillvaro utan sport, sportreferenser, sportanalyser and so on. För en sekund?!

Jag är så trött (HÖR NI DET? TRÖÖÖÖTTT!!!!!!) på att aldrig få en chans att titta på tv eftersom det hela tiden ska vara SPORT på! Nu hade jag lyckats klämma in någon timme mellan maten och nån *svordom* handbollsmatch så att jag i fred skulle kunna få sitta ner och njuta av en väldigt fin film tillsammans med hemmagjord dipp och morötter och paprika.

Men oj då, då hade pappa visst läst fel - matchen började om tjugo minuter! MEN FÖR I *svordom*!!!!

Nu får världen välja. Sporten eller mig! För jag orkar inte anpassa mig mer! DÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!

En lördagsförmiddag

Nej, jag skär mig inte i handlederna. Det här är resultatet av en vass dator. Men jag älskar den inte mindre för det.



Jag älskar att få ligga kvar i sängen när jag vaknar. Ha min fina dator i knät, ha på Spotify i bakgrunden och läsa bloggar.

Soundtrack of my life?

Lena Philipsson – Det Gör Ont

Men snälla, män tänker på mer än sex!

Tidigare idag så skrev jag om hur provocerad jag blir av folks inställning till pedofili. Nu har jag blivit provocerad igen. Man undrar ju om jag inte gör nåt annat om dagarna än stör mig på saker... Det gör jag. Men vad annat kan jag göra?

Jag tittar på Skavlan nu. Hanne-Vibeke Holst är en av gästerna. Ni vet, hon som skrivit böcker som Drottningoffret. Drottningoffret som visats på SVT och som jag älskade av hela mitt hjärta. Hanne-Vibeke sitter och pratar om makt. Bland annat säger hon att män med makt fascinerar - kvinnor med makt provocerar. So far, so good. Jag håller med och jag som är ett stort fan av genuskunskap känner att jag för evigt är fast för henne.

Men.

Så öppnar hon käften igen och säger på fullaste allvar: det enda män tänker på är sex.

Och där försvann alla mina sympatier med den kvinnan.

En lycklig stund

Min blogglista har fått tillskott! Tjejen som har den här bloggen lever ett liv att vara avundsjuk på. Eller rättare sagt (varför säger man rättare? Finns ens det ordet?), hon lever ett väldigt fint liv och jag har ingenting att vara avundsjuk på för mitt liv kommer bli precis så bra som jag gör det! *skäller på mig själv!*

Det är i alla fall väldigt fina bilder.

Nio Till Fem

Och nu har jag lärt mig hur man länkar fint... Bara för det så länkar jag till kunskapsspridaren också :) Min lillasyster

Juno (a.k.a. Alexander)

"- Where have you been?"
"- Dealing with stuff way beyond my maturity level"

Juno

(Och jag veeet! Det borde inte vara så himla svårt och jag borde vara duktigare än vad jag är. Men jag är snäll mot mig själv!)

Och där lärde vi oss att inbrott är en dålig grej!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ville-bli-hoga--snortade-aska

Colin Nutley och pedofiler

Helena Bergström tycker synd om sin man, Colin Nutley, och vill att han ska ses som finkultur. Ojojoj, det är så synd om lilla Colin. De fick ju till och med pantsätta sitt hus för att kunna finansiera Änglagård 1! Min ödmjuka fråga till Helena är: vad trodde du? Att folk skulle kasta pengar över er? Det finns värre problem än att inte få massa bidrag från Svenska Filminstitutet (vilket de faktiskt får.. Mycket vill ha mer.) och fina recensioner i DN.

Den andra delen av Debatt handlar om pedofiler. Varannan svensk vill att man ska ha rätt att veta om det bor en dömd pedofil i grannskapet. Debatten handlar även om vad man ska göra med pedofilerna. Är kemisk kastrering en bra grej?

Det här gör mig så provocerad. Hela samhällets kollektiva reaktion mot det annorlunda och främmande! Kan man inte försöka se det med lite blidare ögon? Acceptans och samtal tycker jag känns mer givande. Nej jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag är nog bättre på att prata om det här än att skriva. Videoblogg, next? Vi får se.

Okej. Paus. Rewind. Jag sitter och ser på det under tiden jag skriver och WHAT!? Nu är det en gubbe här som driver en hemsida där han hänger ut massa pedofiler. Lägger ut namn, adress och personnummer. WTF?! På vilket sätt löser det här någonting överhuvudtaget? Sedan så säger en annan "Jag har rätt att veta vilka mina grannar är, jag har rätt att skydda mina barn." Ae, detta  är ju en form av främlingsfientlighet! Kan vi inte tvinga alla pedofiler att gå runt med en armbindel där det tydligt och klart framstår vilka de är. För de här människorna är väl inte människor? Nej, jag tycker nästan att vi kan bunta ihop alla pedofiler och skicka dem till nåt koncentrationsläger där vi sedan kan gasa ihjäl dem. Eller varför dra gränsen vid pedofili? Kan vi inte gasa ihjäl alla människor som blivit dömda för brott? Och varför inte bara dem? Kan vi inte "skydda våra barn" från alla människor som kanske riskerar att begå brott? 

Det här gör mig galen! Pedofiler är människor. Kan vi inte försöka se dem som det då?

http://svtplay.se/v/2302019/debatt/del_1_av_18

35:25 in i programmet kommer den där tönten som hänger ut folk. Lite senare ger en pappa till en dömd pedofil sin syn på saken och så vidare.. Det är så upprörande! Se!

Här var det gråtkalas!

Här sitter jag i sängen och har panik. London? Varför London? Varför inte ta det lite lugnt?

Varför? Snälla, kom med svar! Eller ska vi bestämma oss för att det bara är lite hederlig kvällsdepp (klockan är ju liksom tjugo i två). Vi gör så. Vi gråter en skvätt till, mår lite dåligt till. Men sedan sover vi! Och sedan vaknar vi glada! Please? Jag vill känna att London är rätt ju!

JJ – Let Go

*Lycklig suck*

Min kärlek till Melody Gardot sträcker sig rätt långt bak i tiden. Det var kärlek vid första ögonkastet (öronkastet?). Ni vet, det bara klickade.

Det var hennes andra och senaste album som jag hörde då. När jag sedan skulle lyssna in debutskivan så klickade ingenting. Titelspåret kanske, men inte mer. Något år senare, för någon månad sen så satte jag mig ner och gav det en andra chans. Nu klickade det värre än morsemaskinen när Titanic sjönk.

De senaste dagarna har kärleken specifierats litegrann. Kärleken stavas nu Melody Gardot – Some Lessons.

En av de saker som gör Melody så fin är hennes bakgrund. Ni vet säkert redan det här men för den oinsatte: när Melody var nitton år så var hon med om en svår olycka. Hon blev påkörd av en bil och skadades väldigt allvarligt. För att göra en lång historia kort så spenderade hon sin återhämtning med musikterapi och skrev massa låtar, något hon inte gjort tidigare. Skivan är med andra ord resultatet av musikterapin. Väldigt fint ju!

I Some lessons så sjunger hon om olyckan och livet. Det. Är. Så. Fint. Hör ni det? Så. Fint.

"Well why do the hands of time
So easily unwind
Some lessons we learn the hard way
Some lessons don't come easy
That's the price we have to pa
y"

Det är nästan allas vår skyldighet att lyssna på den och att ta vara på livet. Så nu tar vi allesammans och sätter på Melody Gardot – Some Lessons.

Some lessons we learn the hard way

Efter en viss tids alldeles för sena nätter så bestämde sig Alexander igår kväll för att komma i säng relativt tidigt. Lyckades sådär... Men nu är jag utvilad och glad.

Utvilad = sovit länge men inte för länge. Precis lagom, helt enkelt!
Glad = lyssnar på Melody Gardot. Den tjejen förstår min musiksmak. Puss på dig, hjärtat!

(Vad är grejen med att skriva låttexter som rubriker? Är det så det ska vara? Är det min nya grej?)

Minns mitt snygga hår




Det var en sådan frid att gilla sitt hår. Det var tider det.. he he he

But me and the feet have some years to reclaim



Jag har blivit tipsad om lite musik som är mer... vuxen. Typ. Jag har ju genom alla tider varit känd för att ha kass musiksmak (aka Melodifestivalen). Men nu ni! Nu är det Sia som gäller!

Typ de här låtarna:
Sia – Little Black Sandals
Sia – Breathe Me
Sia – Breathe Me (Liveversion)

Det är kärlek!

Men nu kan ju dagen bara bli bättre!

Jag drömde att jag var modell. Det var jättejobbigt! Alla andra var så snygga och självsäkra, jag var bara rädd och nervös. Alla stod på led och tittade på när han längst fram blev fotad. När det var min tur så tog jag fram mina Top Model-kunskaper och försökte "hitta ljuset" och vinklar och allt.. Men fotografen ville nåt annat och gav mig massa instruktioner som jag inte förstod. Så jag stod mest där och höll handen för solen och såg bortkommen ut. Alla tittade. Jag ville bara dö.

Nu tar jag mig en dusch!

Men har man det bra så har man det bra!



Idag serveras det Arabisk bönsallad á la Per Moberg i det Bojestigska hemmet. Vem som har gjort den? Yours truly!

Det firar vi med Jonathan Johansson – Högsta taket, högsta våningen

OMG

Ibland när man låter Spotify gå på i bakgrunden så kan det komma en låt man inte känner igen. Men på två sekunder vet man att man för alltid kommer att älska den.

Mumford & Sons – Awake My Soul

Hjärtstillestånd

Lyssna från början för bäst resultat.

James Horner – Titanic Suite - Instrumental

14:10 - My heart will go on-temat börjar komma igång
16:05 - Resan mot målet påbörjas
16:50 - System overload
17:25 - Hjärtstillestånd


Morgonbudskapet



Ja, jag vet att det är spegelvänt men det är en rolig nyhet i alla fall! Annika Lillemets har tackat ja till att kandidera som språkrör för Miljöpartiet. Annika Lillemets, liksom! Hon är från Linköping! :O

And my starstruckness is back.

Fast det blev lite bränt...

Spenderar man söndagsförmiddagen med att göra linssoppa så gör man det. Det här kommer bli en fest!



UPPDATERAT: Det blev en hejdundrandes fest! Mina smaklökar goes bananas!

PARTY! - budgetversionen

Har varit och grattat farmor idag. På vägen hem blev jag så fruktansvärt sugen på att gå ut! Ni vet.. det är mörkt, massa lampor blinkar och basen tar över hela dig. Men så kom jag på att det blir billigare om jag tar festen hemma istället... Så nu är extrahögtalarna inkopplade och Spotify på högsta (eller ja, inte riktigt) nivån!

P!nk – Raise Your Glass - Explicit Version

We will never be anything but loud!

O-M-G!

Jag har nära till tårar. Jag har varit så förtvivlad så länge nu. Varit förbannad på datorn, förbannad på Gud, förbannad på datorn igen. Övervägt att helt enkelt bara gå och sova bort skiten. Men det är ju ingen långsiktig lösning!? Ae, att känna sig så hjälplös. Så bortom all räddning. Inte kunna se någon framtid överhuvudtaget.

Men nu äntligen så beslöt sig datorn att ansluta till internet.

Första uppenbara nackdelen med London

Min första riktiga knockdown har kommit. Överväger nästan att inte åka (not). Alltså, det hade varit så hiiimla kul och intressant att vara på Frizon i år! Men nehe, så blir det ju tydligen inte.

Årets tema är Fred - på blodigt allvar. Hur mycket Alexander låter inte det?! PISS! ÅÅÅÅÅHHHH!!!! :@

http://www.frizon.nu/frizonbloggen/2011/antligen/

Bibliotekstjuven

Vid det här laget har ni kanske förstått att jag har en nära relation med SVT Play. Vi ses i princip varje dag och älskar varandra djupt! Idag så fick jag en ny gåva av denna sällsamma skapelse: Bibliotekstjuven.



Denna gåva är till för att njutas av (och det är inte speciellt svårt) och delad glädje är dubbel glädje! Se på den, se på den, se på den! Detta är bra!

Två tankar



Jag stör ihjäl mig på att ljudet och bilden inte är synkade. Har någon en lösning på det problemet?

Ja, det blev lite mycket. Men whatever.

Nä, ni. Nu lägger jag ner duktigheterna. Det får räcka så. Spar några saker till morgondagen.

Men bara för att skryta.. eller ja, man kan ju se det som en objektiv rapportering också. Anyway.

Dagen börjar bra. Går upp runt åtta - halv nio någonting. Äter gröt med massa linfrön och solroskärnor i. Tänker att nyttigheter ingår i duktigheter. Sedan kommer en av de största hindrena att tackla - ringa vårcentralen. Det gick skitbra! Det var en trevlig rookie som satt i andra änden. Får reda på att de statliga vårdcentralerna inte gör hälsokontroller på friska personer och får några namn på privata vårdcentraler. Tvättstugetiden börjar och jag kör första omgången tvätt. Går till polisen och fixar pass. Får reda på att jag var tvungen att spärra mitt pass innan jag kan fixa ett nytt. Jag tar en ny kölapp och sätter mig och väntar 20 minuter (kände mig lagom stressad eftersom jag var tvungen att gå tillbaka till tvättstugan) tills det kommer en kvinna och ropar ut "630!". Min tur. Jag följer efter och märker att kvinnan inte sitter i någon reception utan i ett eget rum. Jag rör mig alltså inne i polislokalerna - sjukt coolt! Sedan förstår jag att jag sitter i samma rum som andra har anmält misshandel, våldtäkter och andra vidrigheter i. Känner mig lite obehaglig till mods. Men eftersom kvinnan är så himla trevlig så slappnar jag av. Pratar lite om passet, hur jag tappade bort det och när jag använde det senast. Kvinnan spärrar passet, jag får ett ärendenummer och går tillbaka till entrén för att fixa det nya passet. Går hem till tvättstugan. Börjar kolla upp lite om personbeviset som behövs för att kunna skicka efter belastningsregistret. Fattar inte riktigt och inser att jag behöver ringa Rikspolisstyrelsen, som har hand om sådana saker, och fråga om lite vägledning. Ringer och... det går faktiskt rätt bra. Skriver ut personbeviset, skriver i det sista i ansökan. Lägger det i kuvert och traskar till brevlådan. Tvättstugan. Bokar tid på Centrumkliniken för att få ett läkarintyg. Lite senare mejlar jag dem med lite frågor som poppat upp. Eftersom det kostar att få ut sitt belastningsregister så skickar jag över pengar till Polisen. Avslutar tvättstugan. Bäddar rent sängen. Stryker. Inser att jag inte hinner gå till simhallen och träna. Bestämmer mig för att ta en promenad istället. Kommer hem. Börjar blogga. Nu ska jag ner och äta lite innan jag ska vidare till polerz på middag. Ja, det är lite messed up men hos familjen Bojestig äter vi alltid innan nån ska iväg nånstans. Kan man störa ihjäl sig på men man får välja sina fighter och ler istället.

Ni förstår ju... Det här är groundbreaking! Det kan vara en av de mest aktiva dagarna i hela Alexanders liv. Det har varit full rulle hela dagen. Och då menar jag hheellaa dagen. Känner för att vila lite. Kanske läsa. Men nu -pannkakor.

Nytvättade lakan FTW!



Och här sitter jag och myser med mina lakan som jag fick i julklapp. Nytvättade och allt... Ett litet påpekande bara: örngottet är svartvitt och inte svartvittblåttrosagult. Och ja, det var jag som tvättade dem. Ni får en liten lista på allt jag gjort idag lite senare. Det är heeeeelt gaaalet vad mycket jag har gjort! Kan inte riktigt smälta det.

Världens modigaste människa?

Jo, det kan mycket väl vara så! Jag har nämligen ringt Vårdcentralen utan att dö på kuppen. Jag har en släng av telefonfobi så det här var ruskigt bra gjort av mig! *Pausar för klapp på egen axel*



Jaha, nehe. One down, åtta to go! Let's do this thing!

Dagens roligaste

"Och det där med att snö är kul – vad är det för skitsnack? Vintersport och vinterlek leder snabbt till att man börjar frysa, får snö innanför vantarna eller halsduken eller blir kissnödig – med utdragen avklädningsprocess som följd."

På Aftonbladet har en kvinna vid namn Gunvor Sand Edwall skrivit en debattartikel om hur mycket hon hatar snö och vinter. Och inte bara hatar den. Hon avskyr den urskiljningslöst! Det är otroligt roligt att läsa! På riktigt, jag sitter och fnissar åt hur mycket man kan hata något.

Och just ja. Hon hatar vintern så mycket att hon grundat klubben Vinterhatarklubben. Ni förstår...

http://www.aftonbladet.se/debatt/article8396241.ab

Hej kära anonyma läsare (med inte så jätteanonym mejladress)

Nej, jag kommer inte lämna er. Hur skulle jag kunna göra det? Jag har drag av något som kallas attention whore. Och i den diagnosen ingår det att aldrig sluta blogga.

Sad, but true. Godnatt. Imorgon är en busy dag. Men jag väljer väl som vanligt att inte göra ett skit. Jag återkommer!

Att gå i takt

De sensate dagarna har jag funderat en del på bloggen. Och lite på mig själv, det flöt ihop lite. För vem bloggar jag? Varför är jag så känslomässigt engagerad i den här lilla minidagboken? Är det sunt? Varför känner jag att jag måste klämma ur mig nåt fyndigt och bra när jag egentligen känner ingenting. Lämnar ni mig? Lämnar jag mig?

Äh, vi slänger dit en Winnerbäckrefräng!
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
En dag som annars känns lite Bo Kaspers Orkester – Dansa på min grav.

Rubrik- och passlös

Är inte pass en av de saker man lägger på ett ställe som man kommer ihåg? Så att man vet var man har det när man väl behöver det? Det tyckte tydligen inte jag. Jag har ingen aning om vart det är. Och min plånbok säger blankt nej till att fixa nytt pass. What to do?!

Sista spurten!

London närmar sig! Nu är det i princip bara ett brottsregister och en hälsokontroll som skiljer oss åt! Nu köööör vi! Peppa, peppa, peppa!

(Ååh... jag orkar inte.)

The Viktor Report

För några veckor sedan såg jag ett avsnitt av Aftonbladets webbtv-program Bloggaholics där bland andra killen bakom The Viktor Report, Viktor Barth-Kron, fanns med. Han verkade intressant men så hände inte så mycket mer med den nyfikenheten.

Nu sitter jag och plöjer igenom hans blogg och inser att jag har hittat något väldigt bra. Han kommenterar politik, typ. Himla intressant, avslappnat och underhållande. Och bra! Han har bland annat skrivit ett debattinlägg till SVT Debatt där han rådissar Anton Abele. Ni vet, den 18-årige riksdagsmoderaten med underbett som pratar konstigt och lillgammalt? Det är roligt!

http://viktor.cafe.se/farre-kalkoner-om-folket-valjer-ledamoter/
En liten parentes: riksdagsledamöternas löner och förmåner är bortom all förnuft. Jag blir så upprörd att jag inte vet vad jag ska göra.

Utebliven dissektion

Är nyss hemkommen från en fin filmkväll. Up in the air stod på schemat. Oväntat jättetrevlig! En film jag skulle kunna se fyrtio gånger om känns det som. Väldigt fina människor som närvarade dessutom. Två nya ansikten. En Alexander som satt och var taggad på att dissekera sitt beteende här på bloggen. Nu känner jag inte riktigt för det. Varför har man ens en blogg? (Men nej, den kommer att vara kvar.)

Attention whore? Jag? Nejnej.

"Jag har aldrig sagt fittjävel i hela mitt liv!"



"Ja, jag sa... Jag sa att den kan sitta här, den jäkeln.."

Hur fantastiskt roligt är inte det här?!

Kvällens gråthistoria

Hur fruktansvärt megasorgligt är inte det här? Lite fint också. Men så vansinnigt sorgligt. Och fint.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8328568.ab

Kärlek


Upp och ner, ner och upp

Igår innan jag somnade beslöt jag mig för att det var okej att ta en slappdag idag. Jag såg framför mig hur jag bara skulle ligga och kolla på filmer i sängen. Läsa massa Mats Strandberg (and here we go again...).

Men så kom dagen och nu känner jag inte riktigt för mys. Har precis knådat en pizzadeg som ligger och jäser nu. Testar om det blir godare om den får jäsa, annars brukar jag alltid köra på. Men eftersom jag har aldrig fått till en riktigt bra pizzadeg så är det kanske dags för att testa nya marker?
Hit me med era bästa pizzadegsknep!

En japan håller mig sällskap

Maia Hirasawa – And I Found This Boy

Hatobjekt nummer 1?

Försvarsmaktens reklam på Spotify: "Någon borde göra något!"

Alexanders irriterade morrningar: "Någon borde sluta mörda civila!"

På bibblan, aka sjukhuset

Internetet hemma har bestämt sig för att byta lösenord. Den gör det ibland. Så nu inväntar vi att pappa ska ringa och fråga vad det nya lösenordet är så att vi kan fungera som vanligt. Det är galet hur tom jag känner mig utan uppkoppling. Nästan lite sjukt. Avvänjningsklinik, nästa?

Nu sitter jag iaf på bibblan och använder deras internet. Känns lite som en respirator. Hur hade jag överlevt kvällen? Speciellt nu när jag faktiskt har grejer att fixa.
Men jag vill faktiskt något annat än bara klaga. För ett bra tag sedan så satt jag och undrade vad jag skulle bli när jag blev stor (nu har jag gett upp tanken på att komma fram till något. Åtminstone för stunden). Jag fastnade för en utbildning på Linnéuniversitetet (say what?). Journalistik och medieproduktion, 180 hp. Nu sitter jag och funderar på om det är det som är min framtid.

Aja, ska bara ta en sväng förbi England först.

Inget konstigt alls

Är jag och Madelene hemma ensamma så händer det ofta att det spårar ur. Allt började dock helt sansat. Vi gjorde pizza. Mycket god! Satte oss och började titta på Gudfadern 2. Rätt peppade! En halvtimme går... vi bestämmer oss för att ta en paus och göra lite efterrätt. Vi hittade glass i frysen och gjorde popcorn. Tog en sväng på Youtube och tittade på massa klipp med Wanda Sykes och några från Mamma Mia och så... Fortsatte se Gudfadern. Men vi var liksom inte riktigt på det humöret... Vi var mer på det här humöret:



Så vi stängde av när halva filmen hade gått och ägnade kvällen åt Spotify. Fulsång och fuldans är mer vår grej. Vi är så hiiimla bra på det! Kvällen avslutades med Du måste finnas med Helen Sjöholm. Det är en av världens absolut bästa sånger - alla kategorier!

En liten recap

För att bringa lite klarhet. Eller ja, så jätteklart kommer det nog inte att bli. Jag känner mig lite lost också men så här mycket vet jag typ:

  • Jag åker runt 16-17 januari
  • Jag stannar mer än till sommaren. Kanske ett år? Vi får se... Familjen ville ha lite "consistency" :)

Eh.. Ja. Frågor på det? Nu ska det fixas med referenser, hälsokontroller och polispapper. *Peppar sig själv*

Men först - en tur till Västervik och gammelfarmor. Eller om det är gammelmormor, jag har lite svårt att skilja på det där. Vi ska i alla fall till Västervik. Peace!

Nä, nu har det gått för långt!



Så här ser jag ut när jag går igenom min blogglista. Ja, Mats Strandberg finns med (okej, nu ska jag sluta tjata om honom!).

Jag tycker mig se något väldigt galet i min blick. Please, lås in mig!

Men jag är så glllaaad?

Jag vet inte vad som har hänt, jag är vansinnigt glad! Jag känner nästan för att springa runt i stan och bara skrika.. Känner mig nästan chockad? Kan det ha med det här att göra:

- London har ringt och JAG STICKER VÄLDIGT SNART!
- Jag har fikat med världens bästa människor
- Jag har sett Filip och Fredriks årskrönika
- Karin gillar Mats Strandberg också
- Livet är så rackarns himla bra (nåja, jag är glad i alla fall. Det duger :))


GAAAAAHHHHHHH!!!! :D:D:D

Dagens AMEN!

Jag är inte ensam - puh! JAG VILL HA EN FÖREBILD!

Och ja. Det är min nya idol som skrivit krönikan :)

http://blogg.aftonbladet.se/sondag/2010/10/behover-inte-man-ocksa-forebilder

Mats Strandberg 4 life

Jag skrev för ett tag sedan om en författare. Eller så sket jag i det, jag kommer inte ihåg. Han heter i alla fall Mats Strandberg. Jag läste hans debutbok Jaktsäsong och blev lite förälskad i boken. Läste han andra bok Bekantas bekanta - förälskad. Nu ligger den tredje och senast utgivna boken (tror jag) på nattduksbordet och väntar på att bli läst.

Det är inte så mycket finkultur kanske. Jag tror att det stod att det var en "chiclit från Stockholms gayvärld" någonstans. Och det får mig att skämmas. Inte kan jag sitta och vilja vara kulturkoftig medan jag i själva verket läser "chiclits från Stockholms gayvärld"?

Men de är ju så bra! Vem faller inte för fina karaktärer som alla på nåt sätt dealar med sin ensamhet? Dessutom med andra inslag än heteronormer - känns väl fräscht?

Mats Strandberg har även en blogg, vilken jag har tänkt kolla in sen jag läste första sidan i första boken. I kväll så blev det av. Jag har suttit i timmar och bara läst, läst, läst och klickat på "Äldre inlägg" hur många gånger som helst. Och då har jag bara kommit till tisdagen den 16:e november 2010.

Ni förstår, killen bloggar en hel del. Me like Mats Strandberg!

http://mats-strandberg.blogspot.com

Jag avskyyyyyr Postkodmiljonären



Jag har enormt stora problem med Postkodmiljonären. Kanske mest för att de utger sig för att vara så godhjärtade och profilerar sig som ett välgörenhetsföretag när de i själva verket är lite grann precis tvärtom. De enda människorna som tjänar på Postkodmiljonären är de som jobbar med det.

De menar att "allt överskott går oavkortat till välgörenhet". Och med överskott menar de när VD:n fått 6 miljoner och samtliga 700 anställda har fått varsin iPad. Vill ni ha en procentsiffra på det? 27 %. 27 ynka procent av hela deras inkomst går till någon annan än de själva.

MEN FÖR I HEL*ETE!?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8364905.ab

Återigen överväger Alexander dödsstraff.

Sitter och häckar vid datorn

Och har på iPoden så att ingen ska höra mig.
Allt är på shuffle och jag klickar bara fram nästa låt utan att kolla vad som kommer.
Det kommer en klassisk - next
Det kommer en julkör - next
Det kommer nåt annat fint - next

Hero med Charlotte Perrelli - it's a keeper

Något är fel med min musiksmak. Ska det vara så här? Är det rätt och riktigt?

Men va sjutton. Den är ju bra! Charlotte Perrelli – Hero

Tvättstugemorgon


Dagens citat

‎"Det finns inget dom, bara ett vi, alla är vi människor, vare sig du vill eller inte, du är lika skyldig som jag"

Världens roligaste människa?





Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen

Igår såg jag på Drottningoffret på SVT Play. Överraskande bra! Suzanne Reuter är brabrabra! Idag tänkte jag kolla när nästa avsnitt går och går in på SVTs hemsida. Fram kommer det en bild på massa hästar och texten Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Travhästen.

Eh? 

Upptäcker att jag har råkat få in ett a innan svt. Men varför inte göra lemonad när livet bjuder på citroner? Gödsla när allt är skit? Man lär sig ju nåt varje dag :) Idag har jag lärt mig att travmänniskor är galna och att man ska basera hingstinköp på fakta och utlåtande från nån nämnd. Då vet jag det!

Kan jag inte va tyst nu

Krispigt i luften
Börjar bli kväll
Unkna lukten av två som låtsas
Det är okej att vara själv

"Hur har du haft det?"
Du vet som det är
Som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder

Kan du inte vara tyst nu?
Kan du inte vara tyst nu?

Varje ord du säger kan driva oss isär
Jag vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här
Ord är som napalmbomber
De ödelägger land
Jag vill inte höra vad du har att säga
Bara hålla din hand

Kan du inte vara tyst nu?
Kan du inte vara tyst nu?

Kan du inte vara tyst nu?
Kan jag inte vara tyst nu?

Säkert – Tyst nu

Tjofadderittan



Det är så jobbigt att ta sista filen. Då måste man ju skölja ur paketet. Och sylten tog också slut. Kul start på dagen. 

Det firar vi med Adele – Hometown Glory (album)

"Jag vill bara vara utan att känna att jag borde vara"

Eftersom jag inte gör så mycket om dagarna så blir det en hel del blogginlägg. Här kommer ett till. Jag har nu börjat läsa bloggen Vykort till min syster och idag så har jag kollat in en del av hennes kategorier. Det var speciellt ett inlägg som jag fastnade för. Hon skrev om ensamhet och bland annat "Jag vill bara vara utan att känna att jag borde vara". Hur precis på pricken är inte det? Hon skriver så fint, den tjejen.

Och att faktiskt tänka igenom var man har sig själv och hur man mår tror jag är väldigt viktigt. Att ta vara och hand om sig själv. Vakta sig själv. Jag vill ju liksom bara få vara utan att känna att jag borde vara.

Inlägget heter hej jag är ensam http://vykorttillminsyster.blogg.se/category/jag-funderar.html

Nyårsdagsmorgon

(Jag vet, klockan är tre men det är fortfarande lite morgon för mig.) För något år sedan ungefär så kom jag över en artist på Spotify. En skotsk tjej som verkligen kan spela gitarr. Hon är en sådan där som bara får en att känna sig nöjd och tillfreds med sig själv och livet. Mysigt, hoppfullt och väldigt lugnande. Ett himla bra soundtrack till en nyårsdag!

Här har ni henne: Anna Massie – An Cluinne Mi Mo Nighean Donn

Ögonvittnet - utan slut

Som en liten bakgrund: jag är inte jättebra på att komma ihåg drömmar. Men nu så har det hänt! Det var visserligen en mardröm, men vadå. Det var inte jääätteobehagligt.. Lite lagom sådär.

Vi var ett gäng på McDonald's i stan här i Linköping. Och så ser vi att det går förbi ett gäng med protestskyltar där det står att man vill skicka hem invandrare. Det är ett gäng rasister. Lite längre bort så kommer det ett annat stort gäng som vill skicka hem rasisterna, so to speak. Det här gänget är dessutom vaktat av massvis med poliser. Och jag som varken gillar konflikter eller våld börjar bli lite orolig. Lösningen på det här problemet: vänd dig om och titta in i väggen.

Ny scen:

Vi står vid en busshållplats som står precis utanför Donken (för er Linköpingsbor, den har alltså flyttats några meter). Det är massor med människor som väntar på bussen. Och så ser jag att på andra sidan så kommer det en kille med kniv i handen, han gick med i rasistprotesttåget, och skyndar sig fram till en annan kille. Jag säger nåt till omgivningen att nu måste vi titta om det här går till domstol och det behövs ögonvittnen. Men ingen reagerar! Knivkillen smyger upp bakom den andre och skär honom i överarmen och andra ställen. Vi får sedan ögonkontakt, knivmannen och jag. Plötsligt kommer bussen och jag börjar tränga mig fram för att hinna gå på innan knivmannen kommer och tar mig. Men det är försent. Han börjar rycka i min arm och försöker dra mig bort från människorna.

Ny scen:

Det har blivit mörkt och jag är på väg hem. Men knivmannen är ute efter mig, jag känner det på mig. Jag börjar springa för att snabbare stå hemma i hallen med låst dörr bakom mig. Jag vill leva. Men så upptäcker han mig vid Tinnerbäcksbadets parkering och börjar jaga mig som en tok. Jag kutar och försöker ta genvägar lite här och var för att han inte ska hitta mig. (En liten parentes: nu åker det förbi en gubbe i permobil. Gubben har på sig fiskarhatt och tar kort på mig och åker sedan iväg). Jag får lite lätt panik och på något sätt så börjar jag vakna. Jag börjar dividera med mig själv om jag vill vakna eller find out vad som händer i slutet. Men det hela är lite för spännande så jag bestämmer mig för att vakna.

Ridån går ner.

Det här ska bli ett bra år!



Det har jag bestämt!

RSS 2.0