bojestig

Igår kväll tackade jag blankt nej till att vad party hette. Det blidde bio istället. Jag trooor att filmen hette No strings attached. Ashton Kutcher och Natalie Portman ligger, blir nästan kära, vill inte, separerar, blir kära, håller hand på syrrans bröllop.

Ni vet, that kind of movie. Äckligt heteronormativ med stenhårda stereotyper. Killar som bara vill ligga, tjejer med issues, bögar som är fjolligare än något ni sett tidigare. Och nej, det fanns inte en enda ful människa i fimen. Väldigt verklighetstroget.

Men trots allt det där så var den stundtals rätt bra. Helt okej iaf! Nästan sevärd.. om du är på jag-vill-se-en-film-som-är-som-alla-andra-filmer-och-ja-ashton-visar-lite-för-mycket-hud-även-i-den-här-filmen.

"If you come any closer I will never let you go!" Säger Ashton med tårar i ögonen. Och där satt jag med tårar i ögonen.

Jag vill/behöver klippa mig. Men klippa sig = förändring. Och jag är inte bra på förändring. Jag längtar och slits itu men vågar inte. Tills jag gör det, då brukar det funka rätt bra. Men så är problemet det här med: hur ska jag klippa mig? Kan man be frisören att klippa EXAKT så som det är på bilden? Eller har jag haft den här frillan i tillräckligt många år nu? Är det dags för riktig förändring? Typ gör mohikan eller nåt? Pottfrilla? Andra förslag?

Igår hade jag mysigaste kvällen/natten på väldigt länge. Åt Pizza Hut-pizza och såg på Despicable Me med londonfamiljen. Mot slutet när det blev sådär hjärtslitande gulligt när den onda tjuven som stjäl månen börjar falla för de små barn som han ont har adopterat så lägger tio-åringen sitt huvud mellan min axel och huvud och så ligger vi där i soffan och blir alldeles blödiga. Ojoj, jag kände mig redo för att skaffa egna barn!

Efter filmen så gick jag till den underbara affären Tesco för att köpa massa chips. Alltså, you gotta love Tesco! Lite som ett finare Lidl. Så, med chips i knät och månen utanför fönstret så umgås jag med min dator och lyssnar på lite julmusik och allt är sådär ofattbart ljuvligt.


Speciellt med vetskapen att jag äger tre chipspåsar med "spännande" smaker och två Pringlesrör. Allt för typ en femtiolapp.


Allt var bara så bra! Tills jag åt för mycket och bara ville spy. Nu, morgonen efter, så känns det som att jag börjar bli ett chips. Hela jag luktar, munnen hittar chipsrester lite varstans trots att jag borstade tänderna igår och magen skriker efter lite riktig mat.


Men ändå.. JAG HAR MASSA CHIPS!!! Och en dubbelsnickers. Alltså, bara det! I torsdags när jag var i Kilburn så följde jag med in till en mack när en kompis skulle köpa cigg och så ser jag det. De säljer två dubbelsnickers för £1.10! Det är typ elva kronor!!!! TVÅ DUBBELSNICKERS! Ni förstår, jag kommer bli fet. Äntligen! So long, revben!

Men jag skulle vilja belysa ögonbrynen. Jag har ju lite issues med mina egna "små" bryn så jag tar tillfället i akt att belysa andra bryn som inte heller är så perfekta. Eller perfekta, det är ju fel att använda ett så dömande ord. Men ni fattar...


Mitt högra bryn som alltid stått i givakt. Trots slit, gele, vatten, saliv och massa annat. Nu kör jag på learn to love yourself-stilen.


Juholts vänstra ser ju lite roligt ut? Inte på ett fult sätt eller så.. Det ser lite roligt ut bara. Jag är dessutom lite avundsjuk på hans tjocka hår. Mitt börjar redan göra sig redo att hoppa av tåget så att säga...

Sitter och tittar på dessa elva ord. Förstår ni vad det innebär? Får jag med allt jag känner? Borde jag skriva mer? Räcker det? Bestämmer mig för att det inte spelar någon roll. Det är bara så fint här ikväll. Månen tittar på mig genom fönstret.

Har lite ont i magen för att livet är så vackert.

Angus – Take You Away

En liten uppdatering kring den ovikta tvätten: den är vikt.

En liten uppdatering kring de ostrykta skjortorna: strykjärnet är på.

Jag borde verkligen vika tvätten som ligger i en hög i sängen. Jag ska till London ikväll direkt efter jobbet och sedan när jag kommer hem lär jag ju inte vara så pepp på tvättvikning. Och då kommer allt hamna på golvet. Som är äckligt. Men så får det bli. Vi tar det imorgon.

Igår deppade jag. Tiggde bitterfittiga bloggar av Josefine. Imorse deppade jag. Såg att hon länkat till en blogg. Läste lite i bloggen (ja, det var Karin Widén). Nu sitter jag och lyssnar på spellistor från Karin Widén. Mår oförskämt bra.

Hahahah! Jag är SJUK i huvudet. Jag gick precis in på min alldeles egna blogg och fick nästan ett behov av att gråta en skvätt över vilken fin människa jag är. Ojdå. Vad hände där?

Andra delen i den här historien: jag läser Den där Karin Widén-bloggen. Inlägg efter inlägg... Tills jag kommer till det här och försöker kväva mitt skratt så hårt! Inte kan man skratta högt med massa mjölk och crunchy i munnen? Vad ska londonmamman tro? Jag vill ju inte skämma ut mig. Så jag kväver och kväver. Inser att jag låter för mycket genom näsan och måste hålla för den. Sitter halvt böjd över stolen bredvid med munnen full med frukost och näsan full med snor och fniss. Ojoj, det var länge sedan jag blev så här glad. Eller ja, jag blev rätt glad igår av Christine också.. "Matthew, get in HERE!!!!!!!!!"

Mamman är på väg till ett möte men svänger in i the dining room och frågar hur jag mår. Jag halvt utbrister "I'M GREAT!" med världens största flin. Oops..

http://karinwiden.se/

Sitter och filosoferar lite över resan hem till Madelenes student. Och kommer fram till att det är billigare att resa med SAS än Ryanair. TJIHOO, jag slipper Ryanair! :D

Ser ni? Jag brände mig på en plåt tidigare idag och det har blivit en blåsa där nu! AJAJAJAJAJ!!!

Det är så långt dagen kommit. En film, lite frukost. Nu går jag ut och går och försöker tänka på annat.

De kändisar vi såg men inte tog kort på (utöver de som var med på mellot):

Nassim Al Fakir
Nicke Borg (vi såg honom på väg till efterfesten.. det gills ju som även om han tävlade!)
Christer Sjögren
Dannys brorsa (han var ju i tv i typ en minut = minikändis)
Le Kid
.. eh.. nu fick jag hjärnsläpp! Madelene, vilka andra var det vi såg? Var det inte typ ASMÅNGA? Eller blev vi bara lite för starstruck?

Här kommer iaf de jag tog kort på:

E.M.D.

Ni vet hon som hallåar på SVT! Vad-hon-nu-heter.. Lite coolt med ögonkontakten får man ju säga! (Och André Pops i förgrunden)

André Pops.. Och lite av vad-hon-nu-heter.. en annan sportjournalist.

Vad-hon-nu-heter igen. (Vad är det med medelålders mediekvinnor som måste klä sig så himla "coolt"?)

En av de coolare människorna på jorden, Ylva Hällen. Programledare på Bolibompa och typ världsbäst på På spåret. ASCOOL!

Haha, bästa bilden! Kameran dampade så det här var den enda bild som hann tas. Hon på bilden är iaf programledare på något kulturprogram på SVT... Väldigt lång dessutom.

SVT-bossen Eva Hamilton. Väldigt bra bild, I know.

Nu är det efterfest-dags. Shirley blev lite tjurig efter ett tag och suckade till sina angels: "Men kom då så att vi kan ta kortet så att vi blir klara". Någon ville till alkoholen (min hypotes).

Björn Kjellman. En av kvällens bättre bilder. 

Det kom en tjej. Det flockades folk runt henne, folk tog massa bilder och ville ha autografer. Vi kände inte igen henne men förstod ju att det var dumt att inte ta kort på främlingen - det kunde ju vara nån belgisk prinsessa eller så. Sedan kom vi på att det var Anniela. Ojoj, vad jag har diggat till hennes låt!

Neo from last year. Han på the human frontier, you know? Han var rätt töntigt. Ba så ni vet.

Sebastian. Japp.

Thomas G:son. Tänk att jag sett det där håret IRL! Insane!

Rennie Mirro. Han hade typ huvudansvaret för alla koreografier i mellot. Bara det är ju coolt. Men så var han med i förbandet som spelade 19-19.45 typ. Astråkigt visserligen.. men ändå. Jag visste inte hur han stavade sitt namn, varpå jag googlade det och hamnade på Wikipedia. Där står det så här: "Han är son till den amerikanske musikern Eric Bibb och halvbror till sångerskorna Sarah Dawn Finer och Zoie Finer." WHAT? Jag älskar att se hur kändisarna typ inavlar sig själva! På SDFs julskiva så sjöng hon Auld Lang Syne i en duett med Eric Bibb. Samband, samband. För övrigt var det här den enda person som jag frågade om jag fick ta en bild på. På de andra passade jag på när de posar med något främmande barn eller så... :)

Jag är matt!

Återkommer!

Resan hit var ju.. spännande! Det får nästan bli en utförlig beskrivning vid senare tillfälle! Lördagen var trevlig, Stockholm var fint, stockholmarna ÄR trevliga! Jag blir alltid lika förvånad över hur bra de är på att förklara vägar och så när man är vilse. Jag gillar stockholmare! Och jag gillar Melodifestivalen! Nej, jag älskar Melodifestivalen!! Så himla maffigt och underbart! LOVE IT! (Ni skulle bara veta hur många kändisar vi har sett! Vi hamnade precis vid ingången till efterfesten.. Ni förstår kanske vad det ledde till. Alexander gick bananas med sin kamera. Riktigt pinsamt!)

Hotellet är en annan historia. Det påminner lite om stället jag sov på när jag mönstrade and I tell you -  det var då inget hotell! Men så är det svårt att få våningssängar, trånga toaletter, lysrörsbelysning och trasiga gardiner och persienner att kännas som hotell. Det känns som att det är precis det slags hotell som familjen Bojestig skulle boka. Men det funkar! Det gör ju faktiskt det! Jag sover gott ändå. Och den där duschen jag tog nyss var efterlängtad!

Så... Nu kör vi några timmar på stan till och sedan så dras kosan mot Skavsta och så hoppar jag på ett plan hem till London. "Hem till London"! Jo, jag bor ju för tusan i London nu! GAAALET!

Nu ska jag hosta och snora lite till. Eventuellt ta en Ipren eller nåt för att bli av med lite feber och huvudvärk. Palla att vara sjuk :/

Ni vet ju hur jag klagat på att det är SÅ FÖRJORDAT KALLT här. Tidigare idag var det nån elektriker här och fixade nåt i köket. Jag vet inte vad han gjorde men nu är det bara alldeles på tok för varmt. Alla fönster är öppna och jag kippar (stavning?) efter andan. Vad hände där?!

Jag har precis sett två gamla avsnitt av Schulman Show, ett av de med Eva Dahlgren. Eva Dahlgren... Är inte hon en väldigt intressant människa? Jag har en ganska glorifierad bild av henne tror jag. Men jag tror gärna att även hennes dåliga sidor (vilka det nu skulle vara?) är väldigt berättigade. Hon är rätt så perfekt på något sätt. En sådan man skulle vilja vara. Fri men ändå inte. På nåt sätt.

Jag förknippar henne så mycket med förra sommaren när vi åkte till en faster och kusiner och allt. Då lyssnade jag på hennes sommarprat och blev så imponerad och lite förtrollad. Det var sommar, lite för varmt, väldigt svenskt med en insjö och en väldigt grön grönska. Och jag blev så fascinerad över henne. Hennes liv, den hon är, hennes tankar. Ifrågasättandet, varandet. Hennes förhållande till Gud och sig själv. Så väldigt intressant.

Nu sitter jag här, mer än ett halvår senare, i London och får precis samma känsla. Jag lyssnar på sommarpratet och jag saknar en viss kompis från ett visst universitet som jag brukar prata om vissa saker med. Och jag saknar nog Sverige också. Inte vinter/vår-Sverige utan sommar-Sverige. Den där självklara grönskan och insjöarna. Och Eva Dahlgrens sommarprat. Tacka vet jag podcaster!

Nu måste jag verkligen släppa datorn! Planen är att jag ska utforska London på egen hand idag. Jag tar tuben till Victoria och ska leta efter den där tågstationen som Gatwick Express går från. Har jag tur köper jag också biljetter men om jag fattat deras hemsida rätt så kan man bara köpa tågbiljetter till den kommande dagen efter 16.00. Men jag har gärna fel, det skulle vara skönt att ha biljetten i handen.

Så... Duscha, frukost och té. Promenad till tuben, upptäcksfärd på Victoria och sedan traska runt i London. Hur himla mysigt låter inte det då?

Och.. Jag skulle vilja läsa lite fler bloggar - har du tips? Det skulle varit awesome! Men nu ska det kissas och duschas!