bojestig

Verkligen pissigaste. Tänkte att det skulle vara lite skönt med en promenad. Jag köpte nya kläder igår som jag har på mig idag. har alltså inte tvättat dem än, men jag tänkte att de skulle lufta av lite i den friska luften... Glömde bort att det töar. Och varför vända? Nej, vi går hela rundan. Så jag är lite blöt nu. Men jag gick ju med Brunchrapporten i öronen så det gick över förväntan! :)

Igår tokladdade jag iPoden full med Brunchrapporter, tog bussen med Mor och Madelene (tog ungefär sju timmar. Typ) för att sedan kliva in i detta underbara varuhus. IKEA. Jag kan verkligen gå runt där och känna att all oro och stress försvinner. Jag försvinner in i mina drömmar om det perfekta huset och strosar runt, hög på känslan av hopp.

Jag såg termometern imorse och fick en sådan gnagande känsla av olustighet. Det var 0,2 plusgrader och spöregn. Jag har alltid varit jätteanti regn och därför är det rätt skönt med vinter eftersom det regnet blir snö. I år har det dock snöat lite för mycket kan jag tycka. Vilket har lett till att jag like never before har längtat eftersom vår/sommar. Så jag borde ju ha blivit överlycklig och ha välkomnat den nya årstiden (har den kommit föresten? Det har den inte va?) med öppna armar! Men så var det där med regnet... Usch.

Idag blev jag och Josefine klara med vårt arbete om grundvärderingar i skolan. Låter skittråkigt, är skitspännande. Eller skitspännande är kanske att ta i men det är väldigt intressant. Poängen var iaf att jag därmed är ledig fredag, lördag, söndag. Och vad ska jag hitta på då då?

Fredag: spela i spel i kyrkan. KUL!
Lördag: Melodifestivalen! KUUL!
Söndag: slalom. Säger bara det. Slalom. Kärt återseende. Dessutom ska vi hyra skidor och pjäxor så jag slipper förhoppningsvis skämmas :)

Men vad gör jag idag då? Denna fina torsdag? Jo, tittar på kläder på HM:s hemsida, kikar runt på kingmagazine.se. Önskar att bankkontot var fetare. Life's a bitch, then you die. Vad gör man?

Det kan nog summera dagen rätt bra tror jag. Mestadelen av dagen spenderades i skolan. Detta enorma universitet. Vi hade opponering på varandras arbeten idag, sjukt läskigt, sjukt kul och sjukt lustigt. Vi sket helt i kritiken mot oss (nej, inte riktigt) och körde på. Blev kanon! Och kul har vi haft! Helt galet kul, tårar rann, magar krampade, folk glodde och våra skratt har utökat våra liv med massa extraår. Efter opponeringen skulle vi ta och skriva lite på arbetet och eftersom alla (ALLA!) salar är uppbokade så var vi tvugna att boka ett rum på andra sidan universitetet. Andra. Sidan. Fattar ni hur långt det är dit. 20 minus på det också. Hurra. Men tänk att nåt så jobbigt kan bli så enormt roligt. Jag säger bara: A-huset. Det är ett rent experiment i mänskliga förvirring. Har det huset någon struktur över huvud taget? Följer korridorerna någon sorts logik? Vi hittade ingen iaf. Efter år och da'r så hade vi sett robotar, gått i stinkande sunkiga korridorer, sett enorma tavlor, sett horder av utbytesstudenter och gått i mysko trappor. Sen hittade vi rummet. AG36. Platsen där inget är tråkigt.

I vanlig ordning tog vi en liten fikapaus och pasade på att gå till baljen, ett studentcafé med priser lägre än anything before. Låt oss säga så här: det är tur att det inte är så nära den del av universitetet vi brukar befinna oss i. Både för magen och plånboken. På väg mot kön ser vi en skylt som... ja, skärrar oss. "Håll kortet på en kuk längds avstånd!" För det första, särskrivning? Befinner vi oss inte på ett universitet? För det andra, kuk? Mig vetligen är kukar ganska olika långa så det är väl ett dumt mått? För det tredje, anständighet?! Är det nåt som man helt och hållet har dumpat on the dark side of LiU? Lite kul var det, dock.

Väl i kassan och ska betala så kommer en situation som etsat sig fast på våra minnen forever. Jag ska betala, det är lite högljutt i lokalen, jag vet inte riktigt hur man brukar föra sig här, kan man betala med kort? Måste man betala med kontanter? Vill jag ha nåt att dricka? Vad finns det för alternativ? Osv. Jag som inte funkar så bra i sådana miljöer/situationer blir lite osäker på mitt beteende och försöker verka så cool som jag bara kan. Går sådär. Han i kassan säger nåt i stil med "En klätt? Fyra kronor!" Jag fattar ingenting, måste man ha ett underlägg för att betala? Jag blir om möjligt ännu mer nervös och tror att jag inte får gå därifrån om jag inte tar med något underlägg men jag ser ju inget! Josefine tar fram en servett och jag lägger den där lite halvskakigt. Mumlar nåt i stil med "Va sa du?" för att vara säker på att jag hört rätt. Hör inte riktigt, men han säger nåt med klätt.. MEN VAD ÄR DET!? Jag mumlar nåt jakande för att inte verka otrevlig, börjar rodna like never before. Det blir helt tyst mellan oss. "Eller va?" Undrade jag förskrämt. Han svarar att han är skåning och att folk inte brukar förstå vad han menar. Jag lugnar ner mig, inser att det inte är mig det är fel på. Ger honom en tia så får han göra vad han vill med den. Jag får sex kronor tillbaka. Jaha, en klätt betyder alltså en Delicatoboll? Som kostar fyra spänn? Josefine betalar sitt, går hur smidigt som helst. Vi går därifrån, jag fortfarande röd som en tomat efter dusten med skåningen och Josefine dubbelvikt av skratt.

På vägen tillbaka går vi igenom vad som hände, jag har lite svaga minnesluckor, vi skrattar så innerligt en människa kan och försöker hitta tillbaka till AG36.

Arbetet går toppen, blir kanske klara med det imorgon! :O Detta innebär alltså att jag får fem dagar ledigt = ett minisportlov = jag slipper gå runt och vara bitter på Madelene.

Gladglad, liksom... lite mer glad än vardagsglädjen. Kul! Har en äcklig andedräkt visserligen. De där schlagerchipsen är en kortvarig njutning...

Melodifestivalen känns lite som mitt barn. Något jag älskar. Som jag följer varje steg den tar. Idag tror jag att den har kommit till tonåren. Vill så mycket, kan så mycket men allt blir bara fel ändå. Allt.

Vart tog alla bra artister vägen? Vad hände med Alcazar, varför klickade det inte? Vad SJUTTON hände med Timotej?! Jag har nog aldrig varit så här arg på något som varit mig så kärt. Varför (Gud, VARFÖR!!??) gick 91:orna och Darin till final?

Vår relation har fått sig en ordentlig törn á la Anja Pärsson. Vi får se om vi repar oss...

Hela Afrikagrejen känns lite jobbig... Kul, men jobbig! Dels för att jag MÅSTE få ett jobb i sommar för att kunna finansiera alltihop och jag vill inte söka nåt mer jobb än Böda. Lathet, kanske ni kallar det. Jag kallar det.. nej, det är nog lathet. Men whatever.

Grejen är att jag vaknade i morse med värsta snilleblixten! :O Shit, vad kan det vara, tänker ni då och jag säger bara: Au pair i sommar? En betald tur till i England och lära sig sjukt mycket engelska? Känns ju inte så fel. Lite fel, men det är nog bara min vanliga velighet. Skit i den, liksom. Problemet är att man måste vara där i minst 9 månader för att de ska betala allting. Och då faller min och systers plan ihop. Vi får ta och diskutera det här. Jag vill ju till Afrika också, liksom.

PS. Idag känner jag mig som simply the best.

Jag var ledig så då tänkte jag lite så här att jag kan ju passa på att gå till Friskis 11.45! Vilket jag gjorde. Med en megafrukost i magen. Eller i tarmarna var den nog. Summan av kardemumman är iaf att det var jobbigare än vad det behövde vara. Så next time blire frukost myyycket tidigare. Och därmed basta!

Kvällen bjöd på socialt umgänge. På två platser! Chörch och filmkväll (med diverse yogabitar) hos Kristofer. Det var trevligt det!

VAD GLAD JAG BLIR!
VAD GLAD JAG BLIR!
VAD GLAD JAG BLIR!
VAD GLAD JAG BLIR!
VAD GLAD JAG BLIR!
VAD GLAD JAG BLIR!
VAD GLAD JAG BLIR!

VAD GLAD JAG BLIR!

Ikväll oroar jag mig för:

- vad ska jag bli när jag blir stor? hur ska pyttejag få ett jobb?

Jag har verkligen varit nära att strunta i hela bloggrejen. Det har inte känts givande eller kul över huvud taget. Mest som att man skriver på grund av prestationsångest och sedan inte får någon feedback what so ever.

Säger om Style by Mats-Mats: Jag ser ju att ni läser, så varför kommenterar ni inte?

Förra veckan så blev jag lite tjurig på skolan för att vi hade föreläsning när jag egentligen ville gå till Friskis och balansera (gå på Ki Balans). Detta finns ett sådant pass i veckan. Om 43 minuter. Och nu till problemet: jag vet inte om jag känner för det? Och då måste jag ju vänta en hel vecka till innan jag kan gå på det. Nej, det får nog vara ändå. Jag måste nog åka och handla innan 14.00. Jag och Jenny ska göra jordgubbsparfait... tror jag. Jag vet inte hur länge det tar att göra den. Men vi satsar på den, annars får det bli nåt annat!

(I skolan, alltså) Och är så himla duktig!! Har precis haft gruppträff (eller vad man ska kalla det?) och gått igenom nåt otroligt flummigt. Men rätt kul! Nu ska jag och en viss Josefine sitta ytterligare massa timmar och komma på vasd vi ska skriva om, eller rättare sagt precisera oss lite. Nåt om normalitet i skolan... Sjukt spännande!! Ska nog bli rätt kul. Och seriöst. Matlådor och kladdkakor och vattenflaskor och datorer och kurslitteratur och två hjärnor på högvarv!

Sitter här och väntar på att jag ska pull myself together. Har ju en del att göra. Kladdkaka att baka till Brasset ikväll, åka till bibblan och läsa referensböcker, bestämma vad uppsatsen ska handla om, börja på uppsatsen, träna, äta veggiemat! Ja, ni läste rätt, veggiemat! Jag är ju så övertygad om att veggiemat är det enda rätta alternativet, så jag smygstartar mitt veggieliv med en veggievecka (en i mängden, det har inte gått så bra förut). Men nu attan! Nu ska jag bli solidarisk mot jorden och djuren!

Och som vanligt sitter jag och plågas av att jag inte får höra finallåtarna i Melodifestivalen förren om... vad blir det? Fem veckor? Livet är hårt!

Ikväll är allt vakuum.

Nu sitter jag på universitetsbibblan och ska plugga. Läsa en sisådär 150 sidor om intelligens och motivation tills på fredag. In english. Heja heja!

Jag har nu läst bloggarna på min blogglista och jag inser att det verkligen var år och dagar sen jag skrev nåt sist. Inte för att jag är så himla intressant och populär (det ska gudarna veta!) men ändå... Det är ju pinsamt!

Bloggen. Det har varit alldeles för dålig aktivitet här. Men vad ska man göra när man är så hiimla upptagen?

Jag har:
- Arbetat. Återigen som anonym konsument. Kuuuul. Not. Men klirr i kassan blire.
- Träffat Åsa (!!!!!!!!!!!) som avrit i peru tre månader. Hemma typ fyra dagar för att sedan dra vidare till Belgien, eller vad det va, till sin syrra för att sedan styra kosan mot Kina där hon ska turista i obestämd tid. Vad har jag själv gjort? PLuggat. Ni läste rätt. Pluggat. Inget annat än pluggat. *Suck* (För er som inte vet vem Åsa är så gick vi i samma klass på gymnasiet)

Ja, jag är väl medveten om att det inte va så värst mycket men jag har faktiskt inte varit så mycket vid datorn, mest checkat mejlen och Facebook. Men nu ska det bli ändring!