*Lycklig suck*

Min kärlek till Melody Gardot sträcker sig rätt långt bak i tiden. Det var kärlek vid första ögonkastet (öronkastet?). Ni vet, det bara klickade.

Det var hennes andra och senaste album som jag hörde då. När jag sedan skulle lyssna in debutskivan så klickade ingenting. Titelspåret kanske, men inte mer. Något år senare, för någon månad sen så satte jag mig ner och gav det en andra chans. Nu klickade det värre än morsemaskinen när Titanic sjönk.

De senaste dagarna har kärleken specifierats litegrann. Kärleken stavas nu Melody Gardot – Some Lessons.

En av de saker som gör Melody så fin är hennes bakgrund. Ni vet säkert redan det här men för den oinsatte: när Melody var nitton år så var hon med om en svår olycka. Hon blev påkörd av en bil och skadades väldigt allvarligt. För att göra en lång historia kort så spenderade hon sin återhämtning med musikterapi och skrev massa låtar, något hon inte gjort tidigare. Skivan är med andra ord resultatet av musikterapin. Väldigt fint ju!

I Some lessons så sjunger hon om olyckan och livet. Det. Är. Så. Fint. Hör ni det? Så. Fint.

"Well why do the hands of time
So easily unwind
Some lessons we learn the hard way
Some lessons don't come easy
That's the price we have to pa
y"

Det är nästan allas vår skyldighet att lyssna på den och att ta vara på livet. Så nu tar vi allesammans och sätter på Melody Gardot – Some Lessons.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0