Vet ni, jag såg Warwick Avenue för någon dag sedan! Det är inte bara en låt alltså, det är en plats också! :O
En rejäl pastaportion med nån skink-, majs- och champinjonmojs senare. Nu hugger jag in på apelsinjuicen. Livet är ändå rätt okej. Nu ska jag streama Never let me go och förhoppningsvis gråta en skvätt. Säger som kära, kära, underbara, fantastiska, otroliga Christine Campbell: I've got a good crying coming! Eller ska jag bara njuta av Christines sällskap? Hmm... Eller båda? (Hur var det i Darfur sa du?)
Kommentarer
Trackback
