bojestig

De sensate dagarna har jag funderat en del på bloggen. Och lite på mig själv, det flöt ihop lite. För vem bloggar jag? Varför är jag så känslomässigt engagerad i den här lilla minidagboken? Är det sunt? Varför känner jag att jag måste klämma ur mig nåt fyndigt och bra när jag egentligen känner ingenting. Lämnar ni mig? Lämnar jag mig?

Äh, vi slänger dit en Winnerbäckrefräng!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

En dag som annars känns lite Bo Kaspers Orkester – Dansa på min grav.