bojestig

Här sitter jag och dricker rabarber- och gräddte och tittar på Utvandrarna. Jag hoppas, hoppas, hoppas att någon ska börja sjunga Du måste finnas nån gång men det känns inte som en sådan film. Den här är bister, långsam och lågmäld. Det ska mycket till innan någon ska få för sig att skrika ut sin ångest till Gud i en svulstig sång.

Men vem vet? Konstigare saker har ju hänt. Typ som att jag inte hör vad de säger och måste ha textning på. För de där människorna pratar inte svenska! Det är nån oförståelig blandning av småländska, gammelbibiliska och mummelspråk.