bojestig

Jag vill så himla gärna kunna skylla på något. Att jag är gravid, har mens, har en stressig period på jobbet, blir mobbad, har anorexia eller whatever.

Men det finns bara jag. 

Visst, jag är väl snäll och trevlig för det mesta. Ibland trött och tjurig. Jobbig. Men ibland, ganska sällan, men ändå, ibland är jag en sådan röv. Och har så svårt för att be om förlåtelse, att berätta hur mycket jag skäms. Jag vill inte bli mer inblandad. Jag vill bara bort och glömma allt.

Och jag vet att jag inte glömmer, men det känns lite mindre.

(FÖRLÅÅÅÅT!!!)