(men seriöst. rubrik? lägg ner)
Hej kära du. Tack för att du läser.
Nu känner jag att det är saker som vill ut och jag är ju inte den som är den. Jag lovar inte att det blir bra det här men sedan när har det hindrat mig?
Nu känner jag att det är saker som vill ut och jag är ju inte den som är den. Jag lovar inte att det blir bra det här men sedan när har det hindrat mig?
- Karin skrev lite om att vilja spy varpå jag upptäckte att det är så sjukt analyserbart. Så här kommer en liten analys. Eller ja, det är ingen analys utan mer tankar.
Att må illa är ju typ det värsta jag kan råka ut för. Det och huvudvärk. Men ni vet när man mår sådär jätteilla och man bara ber om att få spy ut allt och bli av med skiten. Det är lite så jag känner ibland. Inte att jag mår illa utan att det är något inuti som inte känns bra. Känns ömt och tomt och hårt och mörkt. Och jag vill bli av med allt men att kroppen inte är redo än. Jag kände bara igen mig i den väntan.
Jaha. Nu har allt som skulle ut försvunnit utan att jag märkte det. Och inte blev det några ord av det. Aja.
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Har du testat att gå ut och bara gå, jättelänge och jättelångt? Helst på något vackert ställe, i skogen eller i en park eller bland en massa fina, gamla hus som får en att börja fantisera och hitta på historier om dem som bor och har bott där. Det brukar jag göra när jag känner så, ungefär som du beskriver. Att gå ut är det enda som hjälper då. Även om det är kallt och lite mörkt och tråkigt väder, man får tvinga sig ut och sen när man väl kommit ut så blir det bättre. För mig brukar det bli det, i alla fall. Jag tror att det är en kombination av luft, att man rör sig, att man får byta miljö och att det finns så mycket att se och tänka på.
Trackback
