bojestig

Nu har jag läst massa krönikor och debattartiklar och andra åsiktstexter. Jag gillar det. Jag vill själv vara sådan. Jag vill ha starka åsikter, jag vill inte få dåligt samvete så fort jag säger emot någon eller tycker olika. Helt ge upp mig själv för andra inte är som jag. Josefine, jag älskar att vi diskuterar allt, att vi blir sura på varandra i varje diskussion. Vare sig det handlar om Robinson, grundvärderingar i skolan eller Melodifestivalen. Men FYI, jag ångrar mig alltid i efterhand, allt du tycker tycker jag också!

Under gymnasiet gick jag Sam Internationell. En plats för folk med åsikter. Jag stormtrivdes! Kanske inte för att jag själv var så duktig, tänk om jag ändå vore det! Utan för att jag blir glad av människor som tycker saker, har vettiga argument och kan ta andras perspektiv. Typ Lisa Magnusson (finns på Aftonbladet, leta leta leta!), vilken underbar människa. Skriver om homofobiska Socialstyrelsen som endast tillåter bögblod som levt i celibat, om vilka puckon vi är som hyschar kring mens, vilka IDIOTER vi är som inte bryr oss om att alla de kläder vi har görs av slavar i u-länder. Vem bryr sig liksom? Det blir ju jobbigt att ändra sig...

Jag har en hemlig anteckningsbok där jag skriver om vad som verkligen rör sig i mitt huvud. Sådant som jag inte vågar visa för andra människor. Ens knappt för mig själv. Därför att mina åsikter är för hemska för att yttras.

En dag ska jag våga stå för vad jag tycker.