Återupplivning

Så var livet igång igen. Känns det bra? Känns det jobbigt? Jag vet inte riktigt. Återigen är allt präglat av en seg ambivalens inför alltihop.
Skolan kändes precis lika tråkig som innan lovet (vem kom på vetenskapsteori egentligen?). Mina buddies i klassen var precis lika trevliga att träffa. Mina tankar om framtiden är precis lika mycket präglade av ångest och velighet. Det är inte lätt när framtiden leker jojo. Ska jag till Afrika och jobba som volontär några månader? Då försvinner alla pengar jag äger och har, allt mamma och pappa har sparat sedan jag var bebis. Samtidigt får jag lära känna en ny kultur, massa nya människor, på riktigt hjälpa folk att överleva och allt annat fantastiskt. Det låter ju helt galet underbart, verkligen! Men varför känner jag en begynnande panik inför allt då? Kan jag inte bara stanna kvar, flytta till en trevlig lägenhet och jobba my ass off? Leva livet?
Att allt ska tänkas igenom så noggrant. Kommer man någon vart när man gör det? Återigen, JAG VET INTE!
Vad vet jag?

Kommentarer
Postat av: lovisa åkertillaustralienomettdygnochångrarsiginte alehagen

Alla dessa valmöjligheters tunga börda... Men en tanke: Jag är inte säker på att du "lever livet" mer i en glassig lägenhet än någonstans i Afrikat. Och om 10 år, undrar om du kommer tänka "Åhh, vad jag fick erfarenheter, möten, liiiiv i Afrika" eller "Åhh, vad jag fick (allt det där) i min fina lägenhet och i vardagens enformiga ekorrhjul." Och allt det där andra kommer du få ändå. Mellan 30-65. Kanske go lite wild innan? Om du vill alltså.



Äh, varför snackar vi om det här överhuvudtaget? Förlj listan vi har satt upp bara! Inga svåra beslut, bara ta en punkt i taget. Lycka till!

2010-01-12 @ 16:47:07
URL: http://alehagens.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0