bojestig

Det kan nog summera dagen rätt bra tror jag. Mestadelen av dagen spenderades i skolan. Detta enorma universitet. Vi hade opponering på varandras arbeten idag, sjukt läskigt, sjukt kul och sjukt lustigt. Vi sket helt i kritiken mot oss (nej, inte riktigt) och körde på. Blev kanon! Och kul har vi haft! Helt galet kul, tårar rann, magar krampade, folk glodde och våra skratt har utökat våra liv med massa extraår. Efter opponeringen skulle vi ta och skriva lite på arbetet och eftersom alla (ALLA!) salar är uppbokade så var vi tvugna att boka ett rum på andra sidan universitetet. Andra. Sidan. Fattar ni hur långt det är dit. 20 minus på det också. Hurra. Men tänk att nåt så jobbigt kan bli så enormt roligt. Jag säger bara: A-huset. Det är ett rent experiment i mänskliga förvirring. Har det huset någon struktur över huvud taget? Följer korridorerna någon sorts logik? Vi hittade ingen iaf. Efter år och da'r så hade vi sett robotar, gått i stinkande sunkiga korridorer, sett enorma tavlor, sett horder av utbytesstudenter och gått i mysko trappor. Sen hittade vi rummet. AG36. Platsen där inget är tråkigt.

I vanlig ordning tog vi en liten fikapaus och pasade på att gå till baljen, ett studentcafé med priser lägre än anything before. Låt oss säga så här: det är tur att det inte är så nära den del av universitetet vi brukar befinna oss i. Både för magen och plånboken. På väg mot kön ser vi en skylt som... ja, skärrar oss. "Håll kortet på en kuk längds avstånd!" För det första, särskrivning? Befinner vi oss inte på ett universitet? För det andra, kuk? Mig vetligen är kukar ganska olika långa så det är väl ett dumt mått? För det tredje, anständighet?! Är det nåt som man helt och hållet har dumpat on the dark side of LiU? Lite kul var det, dock.

Väl i kassan och ska betala så kommer en situation som etsat sig fast på våra minnen forever. Jag ska betala, det är lite högljutt i lokalen, jag vet inte riktigt hur man brukar föra sig här, kan man betala med kort? Måste man betala med kontanter? Vill jag ha nåt att dricka? Vad finns det för alternativ? Osv. Jag som inte funkar så bra i sådana miljöer/situationer blir lite osäker på mitt beteende och försöker verka så cool som jag bara kan. Går sådär. Han i kassan säger nåt i stil med "En klätt? Fyra kronor!" Jag fattar ingenting, måste man ha ett underlägg för att betala? Jag blir om möjligt ännu mer nervös och tror att jag inte får gå därifrån om jag inte tar med något underlägg men jag ser ju inget! Josefine tar fram en servett och jag lägger den där lite halvskakigt. Mumlar nåt i stil med "Va sa du?" för att vara säker på att jag hört rätt. Hör inte riktigt, men han säger nåt med klätt.. MEN VAD ÄR DET!? Jag mumlar nåt jakande för att inte verka otrevlig, börjar rodna like never before. Det blir helt tyst mellan oss. "Eller va?" Undrade jag förskrämt. Han svarar att han är skåning och att folk inte brukar förstå vad han menar. Jag lugnar ner mig, inser att det inte är mig det är fel på. Ger honom en tia så får han göra vad han vill med den. Jag får sex kronor tillbaka. Jaha, en klätt betyder alltså en Delicatoboll? Som kostar fyra spänn? Josefine betalar sitt, går hur smidigt som helst. Vi går därifrån, jag fortfarande röd som en tomat efter dusten med skåningen och Josefine dubbelvikt av skratt.

På vägen tillbaka går vi igenom vad som hände, jag har lite svaga minnesluckor, vi skrattar så innerligt en människa kan och försöker hitta tillbaka till AG36.

Arbetet går toppen, blir kanske klara med det imorgon! :O Detta innebär alltså att jag får fem dagar ledigt = ett minisportlov = jag slipper gå runt och vara bitter på Madelene.