Hej igen
Där har ni en fin länk! Jag pallar inte hålla på att sätta upp staket runt mig längre. Tänka på vad andra tycker om mig. Måste börja tillåta mig själv att vara mig. Och inte trycka ner saker.
Så bara för att visa att jag inte är rädd:
FAN!
You heard me. Jag svor.
Nu sätter jag på John Williams – Main Theme from Star Wars - Instrumental och håller huvudet högt.
Clara är så himla bra. Hennes blogg har alltid varit sådär peppande för mig, hennes ord går alltid rakt in och fäster sig. Det är så konstigt, för innan jag läste hennes inlägg, och ditt inlägg, skrev jag ett lite liknande inlägg på min blogg om att det fanns sidor av mig som jag länge försökt "gömma undan" och inte tyckt var "rätt". Fast jag tog bort det inlägget, bra va ...
Sv: Jag umgås också med mig själv hela dagarna, men inte blir man klokare på vem man är för det. Förmodligen är det så att man egentligen inte lär sig mer om sig själv när man är ensam, utan när man är med andra.
Du får skriva en hur lång redovisning du vill! :) Men det är svårt att berätta vem man är, det blir ofta att man etiketterar sig med ytliga egenskaper som egentligen inte säger så mycket. Jag känner mig schizofren när jag försöker beskriva mig själv, varje egenskap hos mig har en motsats, jag är positiv och negativ, lugn och vild, gammal och ung. Eller ja ... Det här är ju det svåraste som finns!
Vad ska man säga om någon frågar en vem man är?
