bojestig

Jag har så otroligt svårt för att vara glad åt andra människor. Främst kändisar. Jag kan inte se en bra film utan att gräma mig över att inte jag fick göra den. Bio är ofta jättetrevligt. Tills man kommer ut ur salongen och känner att... Varför? Varför är inte jag med?

Jag lyssnar på återvinningsintervjun på P3 Populär. I arkivet hittar jag en intervju med Alexander Skarsgård. Lyssnar och njuter. Han berättar att han var barnskådis. Hur han tröttnade på det. Och så kommer det.

Han söker in till en teaterskola i New York.

Det hugger till i hjärtat. Det hugger verkligen till. Avundsjukan är där. Avundsjukan över att jag inte har massa pengar till att söka in till teaterskolor i New York. Och även om jag hade det skulle jag nog inte våga.

Sådan är jag. Bitter.