Första morgonen

Jaha, frågan är om det kanske är dags att starta första heldagen i London. Jag har legat i sängen med datorn alldeles för länge nu! Magen börjar kurra och jag är sugen på att testa duschen :)

För övrigt låg jag imorse och lyssnade på hur Londonmamman försökte få med sina barn till the sports camp som de går till nu under deras lov. Tänk att det om några dagar är jag som ska tjata om att "Get dressed, please!" och "Where are you?". Kan inte bli annat än spännande!

Walmer Gardens

Mitt rum:


Det finns så mycket att berätta! Men ikväll så är jag mest trött, seg och lat. Skulle jag börja redogöra för hur allting är så skulle det bara bli dåligt och allting är för bra för att bli dåligt berättat. Jag återkommer imorgon!

Men det är klart att jag kan bjuda på något..
  • Kändiskåt som jag är, gissa vilka jag ser på Arlanda! Jan Malmsjö och Marie Göranzon!! Whhaaaatt?? De satt och åt lunch eller nåt och såg ut att trivas rätt bra. Lite senare så mötte jag dem när jag var på jakt efter Starbucks. När jag ännu lite senare går på planet ser jag att de sitter två rader bakom mig. Tror ni att jag spetsade öronen extremt noga så fort jag hörde något ljud som kom bakifrån? :) När vi sedan skulle in i UK och stod i kö för att komma igenom gränskontrollen så stirrade jag kanske lite mer än vad som är socialt accepterat, men efter ett tag så sade jag nej till stirrandet och började fascineras över alla miljarders nationaliteter som finns representerade här!
  • Polisen på Heathrow går runt med k-pist men verkade väldigt trevliga ändå.

Now I'm strong enough to live without you

Nu började precis bussen mot Arlanda åka. Och här sitter jag med snuvig näsa och fryser om händerna. Men inte bara det - jag använder bussens internet! Bara det är en ny erfarenhet. Det är väl bara att vänja sig, nya erfarenheter kommer med all sannolikhet att ploppa upp lite överallt.
(Nej, nu kom jag på att laddaren ligger i bagaget, vad ska jag ta mig till när datorn dör?! Hoppa över till iPoden. Problem solved.)

Under hela den här resan har folk uttryckt hur spännande och roligt och underbart det är att flytta, resa bort eller bara tänja på gränserna. Jag har inte riktigt haft den inställningen. Jag tycker om trygghet och att veta vad som kommer att hända. Jag hänger mycket i min comfort zone, så att säga. Det innebär att jag är nervig, rädd och allmänt orolig när jag reser iväg. Inför resan till Moldavien i påskas så hade jag inställningen att nu kan allt gå åt pipan. Allt kan bli fel och jag kommer säkert dö eller kidnappas. Väl hemma efter den veckan så saknade jag stället vi var på, alla människor och den moldaviska naturen. Det hade varit underbart! Än idag kan jag sakna det och längta tillbaka.

Men åter till London och au pairandet. Nu ska jag inte vara borta i en vecka utan typ 52 veckor. Ensam. Jag har på pappret all anledningen att avboka allting, hoppa av bussen och mejla Londonmamman att jag inte kommer. Vad kan inte gå fel på 52 veckor?! Jag kan komma på miljarder saker som kan mess up. Men ändå. Jag är knappt nervös. Till min förvåning sitter jag här och är rätt förväntansfull! Kan det vara så att Alexander har lärt sig sin läxa och insett att livet inte bara jävlas med en. Hur mycket kan inte bli så rätt, så bra, så utvecklande, så stärkande, så roligt, så lärorikt, så *fortsätter räkna upp saker*

Inför den här resan har jag samlat några peppande låtar i en Spotifylista. Där finns bland Strong enough med Cher. I den sjunger hon att hon är stark nog att leva utan Någon. Men som vanligt så tolkar Alexander låtar lite som han vill och nu skulle han vilja presentera en låt som handlar om honom och hans relation till Tryggheten: Cher – Strong Enough

Cause I'm strong enough to live without you
Strong enough and I quit crying
Long enough, now I'm strong enough
To know you gotta go


(Herregud, vad bussen guppar upp och ner! Kör vi off road?)

Bibliotek

En av de tråkigaste sakerna med att flytta till London är att det blir hiskeligt långt till Stadsbiblioteket här i Linköping. Åh, jag kommer sakna den platsen! Igår när jag skulle lämna tillbaka mina böcker och gå därifrån tomhänt så upptäcker jag och Madelene att en organisation vid namn Omställning Linköping (eller nåt liknande..) har ställt upp ett bord med böcker som MAN FÅR TA! Det var lite sådan där bytesmarknad, you know. Ta en bok och lämna en bok hemifrån som jag inte vill ha mer som betalning. Så hiiiiiimla bra grej! Och en annan bra grej var att de hade The Da Vinci Code och The Grapes of Wrath (yes box, på engelska!) som bara låg och väntade på att bli tagna... Men eftersom jag inte hade med mig böcker hemifrån så gick jag dit idag med tre stycken (det är klart jag ger mer än vad jag tar, liksom). Men så hittade jag en bok som verkade så mysig. Den heter Nu vill jag sjunga dig milda sånger och handlar om en författare som åker till landet för att hitta stillhet och komma över en stor sorg. Jag smälter! Så nu har jag lite att läsa där borta i Drottning Elizabeths land.

Nu ska jag nog börja packa. Eller vadå, jag har ju typ elva timmar på mig! :)

2 dagar till Det Nya Livet

Idag ska det växlas pengar, lämnas tillbaka böcker på bibblan, köpas tack-för-att-ni-vill-ha-mig-present, tandkräm, schampoo och sådant, kopiera pass, id och annat viktigt, köpa adapter eftersom de svenska stickpropparna/stickkontakterna (vad heter det?) inte går in i de brittiska, läsa på om vilka regler som gäller på flygplatsen för att minimera otrevliga överraskningar... Osv osv osv. Fullt upp med andra ord.

Sedan ska jag börja packa ner allt jag äger och har (nja, inte riktigt. Jag glömde köpa till extra bagage så jag får bara ha med en väska á 23 kg). Det blir spännande, jag har aldrig packat ner så... mycket grundläggande saker. Men det löser sig, jag är bra på att packa!

Eftermiddagen/kvällen spenderas med vänner och middag hemma. The last goodbye, liksom. Fy tusan va tråkigt det känns. Att säga hej då. Jag hatar att säga hej då. Jag läcker hellre locket på och trycker ner allt jag känner. Vilket brukar sluta med att jag tillbringar någon natt störttjutande. Men hellre det än ont i magen flera dagar.

Nu är frågan om jag ska utöka frukosten till en lunch eller om jag väntar ett slag på att göra lunch. Duscha ska jag iaf göra. Off I go!

Come what may - London SKA bli underbart!

Lyssnar på Moulin Rogue-soundtracket och känner mig redo för livet. Några saker är kvar att fixas innan onsdag, aka dagen-då-Alexander-flyttar-till-London (OMGOMGOMGOMGOMG), men det tar vi tag i imorgon. Idag ska det fikas med fiiiiin vän och ätas med familjen. Kan bli bra.

Nu: göra listor!

En inte helt vanlig torsdagskväll

Jag har påbörjat förberedelserna inför min utlandsflytt. Nu har jag hängt på UD:s hemsida och läst på om Storbritannien. Kunskap är makt (för att inte nämna trygghet; vad tusan gör jag om jag blir sjuk? Nu vet jag!)!

På UD stod det bl.a. att BBC är den brittiska motsvarigheten till Sveriges Radio vilket fick mig att fundera över om Public Service finns over there? För BBC är väl inte statligt? Eller? Vad är CNN då? Eller finns CNN bara i USA? Eller är både BBC och CNN statligt? Så mycket frågor, så få svar! Däremot vet jag att väderprognosen bjuder på väldigt mycket regn de närmsta dagarna... Och typ 5-10 plusgrader! Inte riktigt som här.

Ikväll så ska det även köpas bussbiljett till Arlanda och flygbiljett till Heathrow! Det här ska bli bra!

Ska jag gå runt med ett dött djur i väskan?



Jag tog mig en tur till stan idag för att inhandla en kalender och något dagboksaktigt (för att undvika risken att något av londonåret ska försvinna ur minnet). So far so good. Jag hittade en "billig" (allting är relativt...) Moleskineskalender. Fint ska det va! Väl hemma så känner jag att den luktar läder. Fick lite småpanik!

Så min fråga till er är: kan det vara så att min fina kalender luktar djur även fastän inte består av djur?

The start of something new

Och DÄR skickade jag iväg det sista jag behöver fixa inför London. Typ... Nu har Londonmamman alla uppgifter om mig och mina referenser så nu ska hon prata med dem och sedan så... ska det beställas flygbiljetter. Det drar verkligen ihop sig!

För den som läser bloggen med stort intresse har kanske inte glömt att jag för några dagar sedan skrev nåt om att det kunde hända saker här. Jag har efter lite tänkande kommit fram till att det inte kommer hända så mycket. Den enda förändringen blir att jag lägger till en ny kategori: Au pair. Så där samlas alla inlägg som rör au pairandet.

Det kanske är på sin plats att jag kör en kort (!) sammanfattning om vad som hänt:
  • Jag var sugen på att åka till England och jobba som au pair. Målet var att bli asbra på engelska och "att utvecklas som person". Ni vet.. det klassiska.
  • Gamla klasskompisar som bor och jobbar i London nu blev min kanal till familjer som sökte au pairer. Efter någon månads tv-tittande så började jag mejla med en familj vars au pair skulle sluta jobba hos dem. Och vips så påbörjades resan mot London.
  • Jag blev lat och spenderade på tok för mycket tid framför tv:n och datorn. (Och att jag skriver i imperfekt betyder bara att jag inte vågar erkänna att jag fortfarande spenderar för mycket tid framför dessa ting). Cirka fem månader senare sitter jag och skriver dessa rader.
  • Mycket tid har gått åt till att tänka, inse, och acceptera att jag inom en snar framtid kommer bryta upp från allt vad jag är van vid. Det har tagit på krafterna och känslorna. Frågan är om jag på riktigt kommer fatta vad jag ger mig in i förrän jag sitter på mitt rum i Ealing, London, och andas brittisk luft.
Men sådär. Väldigt kort och förenklat. Men let's do this thing! Och vad passar bättre än en sång från High School Musical? The Cast Of 'High School Musical' – Start Of Something New

Nyare inlägg
RSS 2.0