Vi blir bara fler och fler
Tänkte lite på hur enormt svårt det är att vara sig själv. På riktigt sig själv och inte en version av sig själv. Jag vet inte hur många Alexanderar jag har på lager. Men jag jobbar på att bara vara Alexander. I sin renaste form. Tyvärr har jag en omvärld som har sitt att säga till och det är svårt att hålla för öronen och ge dem fingret. Jag har ju bara två händer.
Kom ihåg att det är Alexander som vi gillar bäst!!
Men ingen har rätt att säga vem du är utom du själv ju. Omvärlden ska inte ha något att säga till om, basta. Det är inte hålla för öronen och ge dem fingret du behöver göra, det är höra men inte behöva agera efter det du hör som du behöver lära dig. Inte ens behöva försvara sig mot andras förväntningar och krav, utan helt enkelt vara oberörd av dem. Det låter som något som är lätt att säga men svårt att göra, men egentligen är det mer som ... när man tunar in en radio. Det finns där men du behöver bara tuna in dig själv till rätt frekvens. Okej, det låter i och för sig också som något som är lättare sagt än gjort men ... Haha, tro mig, när du väl gör det kommer det kännas så lätt som ingenting. Och självklart. Och befriande.
Men ingen har rätt att säga vem du är utom du själv ju. Omvärlden ska inte ha något att säga till om, basta. Det är inte hålla för öronen och ge dem fingret du behöver göra, det är höra men inte behöva agera efter det du hör som du behöver lära dig. Inte ens behöva försvara sig mot andras förväntningar och krav, utan helt enkelt vara oberörd av dem. Det låter som något som är lätt att säga men svårt att göra, men egentligen är det mer som ... när man tunar in en radio. Det finns där men du behöver bara tuna in dig själv till rätt frekvens. Okej, det låter i och för sig också som något som är lättare sagt än gjort men ... Haha, tro mig, när du väl gör det kommer det kännas så lätt som ingenting. Och självklart. Och befriande.
