All denna könssegregation!?
Men träligt nog så lever jag i en värld som gärna särar på könen. Jag har liksom fastnat i mitten (all I need is time, a moment that is mine. Och där slutar vi med alla Crossroadsreferenser!). Typ som i kyrkan. Där var det killgrupper och tjejgrupper. Och nästan alla mina kompisar fick jag vinka farväl till och så satt jag där i killgrupperna och ville bara bort. När jag frågade varför vi inte kunde ha blandade grupper så fick jag höra att det tjejerna inte vågade ta för sig bland killar (ett problem som jag aldrig varit med om. Tjejer är rätt okej med mitt sällskap. Tror jag). Som om problemet skulle lösas genom att för evigt sära på könen? Kan det inte vara en bra grej att blanda och tvinga killarna att hålla käften? Eller piska fram tjejerna? Gör något, vad som helst!
Nu senast så har problemet dykt upp på min Facebook-wall. Jag tycker att det är spännande med mens. Något som är opassande för killar, tydligen. And why is that, undrar jag? Är det inte bra att involvera oss i varandra? Öka förståelsen liksom? Det kanske till och med kan leda till något gott?
Nej, jag är väl bara naiv. Vi delar på oss! För evigt. Det blir bra, det.
Jag tror inte att det är något fel i att killar intresserar sig för tjejsaker. Bara ovanligt. Åtminstone ser jag det så. Men sedan kommer jag ju ifrån stället där alla vet allt om alla andra och alla har legat med alla, och ingen är normal.
Det är väl snarare tur att du är som du är, men otur (eller något sådant) att inte fler är det. Eller alltså, inte för att jag känner för att ändra på världens alla killar, men som du säger är det extremt tröttsamt med den ständiga könssegregeringen och det blir ju inte bättre av att många, både killar och tjejer, verkar försöka upprätthålla den skillnaden, nästan konstruera den om och om igen. Själv är jag så fruktansvärt trött på alla saker som jag inte "kan", "får" göra, bara för att jag är tjej - att andra regler ska gälla mig än killar. Att jag ska få dåligt samvete över andra saker, att gränserna är så hårfina, att jag inte får bete mig på vissa sätt utan att det ska dömas. Eller att folk förväntar sig att jag ska känna eller tycka på ett visst sätt, vilja vissa saker, bara för att jag är tjej. Ibland vill jag bara skrika rätt ut men det kunde bli lite pinsamt. Hur som har jag bestämt mig för att strunta blankt i de där oskrivna reglerna och bara bete mig som jag vill. Så får folk tycka vad de vill!
