bojestig

Jag överlevde. Det såg mörkt ut ett tag men jag överlevde. Jag överlevde. Ofattbart.

Tentan var lite sådär halvsvår. Nästan bebislätt jämfört med mina förväntningar men när jag tänker så blir jag rädd och tänker att nee, det är kört ändå. Men vad gör det om hundra år? Vi kör lite på den stilen, skit i't så ordnar det sig säkert!

När jag var klar med tentan, efter tre timmar och femton minuter, gick jag ut till cykeln, kolsvart ute, låser upp, sätter på iPoden, tar på mig vantarna och åker iväg mot ljuset. Jag satte på The young and the hopeless med Good Charlotte och är så hääär nära att börja gråta. Bokstavligt talat. Det var en frihetskänsla av sällan skådat slag. Jag sprack och allt som var mörkt blev ljust. Jag har klarat det. Det är över.

Det är över!