bojestig

Har verkligen planerat att gå på Ki Balans på Friskis idag 11.45. Fem i halv kommer jag på att jag inte gjort mig i ordning alls, inte packat och känner att nej, det blir inget idag. Några sekunder senare ångrar jag mig, springer in på toan, skvätter vatten under armarna (och halva golvet) och dränker morgonfrillan i badkaret. Torkar håret och tittar mig själv i ögonen i spegeln och kommer på att min cykelkedja har hoppat och att det inte finns någon annan cykel hemma. Nehe, det blir alltså inget. På riktigt.

Jag måste skriva massa om bloggar och kommentarer och självbild och hej och hå. Så galet tråkigt, jag bryr mig verkligen inte längre! Varför går man egentligen på universitetet? Känns ju visserligen lite synd att hoppa av nu när jag bara har någon månad kvar av kursen...

Dagen har knappt kommit till lunchdags innan allt förvandlas till en gråskala. Tyck inte synd om mig, ni vet ju vad jag tycker om självömkan...

Det enda positiva idag är att jag ska fika med Ylva senare ikväll och då attan ska jag spy galla över livet!